Professor Staffan Bergström ifrågasätter den 12 januari tidningen Dagens och Elisabeth Sandlunds uppfattning att ta strid mot dödshjälp, och i stället utveckla den palliativa vården. Bergström menar att detta skulle vara ett "stridsrop mot den sista friheten" och ett uttryck för "ovärdig brist på empati".
Det är märklig slutsats att bristande resurser i palliativ vård skulle vara ett motiv för detta ställningstagande. Inom alla andra vårdområden söker man ju konkreta vägar att komma till rätta med resursbrist.Bergström föreslår i stället dödshjälp som en lämplig utväg. När Bergström nämner ett antal företrädare för "medkännande syn på frivillig dödshjälp" vill jag ändå nämna Läkarförbundets tydliga avvisande i denna fråga. Detta mycket med tanke på den enskilde vårdgivarens etiska dilemma i en sådan vårdsituation. Hippokrates tidlösa läkared med fokus på att lindra och trösta men att aldrig skada, är tack och lov fortfarande en ledstjärna för den svenska läkarkåren.
Undertecknad har varit verksam i snart trettio år med palliativa frågor i livets slutskede med utgångspunkt i primärvården, senaste åren även genom deltidstjänst knuten till en palliativ vårdenhet.
Läs också: Läkare: Brist på empati att erbjuda dödshjälp
Jag sitter närmast dagligen i samtal kring palliativa frågeställningar, ofta vid avancerade cancersjukdomar. Tanken har ofta slagit mig hur sällan frågan om dödshjälp nämnts i så kallade brytpunktssamtal, när behandlingen kommit till en punkt då inget hopp om bot finns. Av dessa åtskilliga hundratals samtal har endast vid något enstaka tillfälle frågan om dödshjälp förts fram av patient eller anhörig. Då har det oftast handlat om ett relativt tidigt palliativt skede, där den principiella inställningen bleknat bort ju närmare slutet man kommit. Till syvende och sist är livet kärt och man vill leva så länge som möjligt när trygga omständigheter med god lindring av smärta och ångest kan erbjudas.
En förutsättning för god palliativ vård är en värdegrund baserad på empati, helhetssyn och patientens okränkbara värde. Man ser döden som en naturlig del av livet, som den palliativa vården varken ska förlänga eller aktivt förkorta. God palliativ omvårdnad handlar inte om att utföra allt som vården kan erbjuda, utan snarare prioritera att göra rätta åtgärder under en begränsad överlevnadstid. Palliativ vård är en resurssnål och kostnadseffektiv vårdform där landstingsekonomin inte bör vara ett hinder. Hinder finner man snarare i politisk vilja och kompetensbrist.
Låt oss inte bemöta undermålig palliativ vård med krav på lagstadgad rätt till dödshjälp, utan snarare finna vägar till att utveckla god palliativ vård i vårt land.
Anders Brunegård, distriktsläkare