Vår vädjan till Gustaf Fridolin

Nu börjar riktlinjerna dras upp för de kommande fyra åren av rödgrönt styre i Sverige och folkhögskoleläraren Gustav Frido­lin och Miljöpartiet börjar på allvar styra skolan.

Den kristna friskolerörelsen söker en dialog med regeringen och Gustav Fridolin i skol­frågan utifrån hållningen att aktivt verka för en mer pluralistisk och demokratisk skola. Och det hastar – det antagna kommunala vetot riskerar nu att hota den fantastiska mångfalden som friskolereformen medfört, där olika pedagogiska inriktningar och olika specialiteter berikar svensk skola.

En aspekt som sedan länge hämmat utvecklingen av den svenska skolan är en negationsspiral orsakad av begreppen konfessionell och ickekonfessionell. Laddningen dessa begrepp har kan vi skönja i den svenska skolans förvirring och tafatthet, gränsande till beröringsskräck, gällande frågor kring religioner, troende människor och våra kristna traditioner. Detta kan i dag fler än en svensk minister vittna om och detta är kontraproduktivt i kampen mot rasism och främlingsfientlighet.

Vi tror att inställningen att den svenska skolan ska vara ”ickekonfessionell” är en konstruktion som kommit till i all välmening, men som gjort värde­grundsfrågorna till ”icke­frågor” och att dessa därmed för en ojämn kamp om att få finnas med i det viktiga reformarbetet i skolan.

Bakgrunden är att Sverige, när man ratificerade Europakonventionen, också erkände principen att "föräldrar har rätt att välja en utbildning och under­visning som stämmer med deras tro eller filosofiska övertygelse". Till slut löste man det med en konstruktion, där man upplät en liten del av spelplanen till konfessionalitet och resten till ickekonfessionalitet. Detta trots att alla värdegrundsfrågor, som bär upp hela skollagen, i stort sett utan undantag är "konfessionella". Därför har vi i dag en skola som i mycket vilar på en "ickeinställning".

Vi hoppas nu, trots allt, på en renässans för ett vitalt värdegrundsarbete, där tro, religion och filosofi på nytt uppvärderas och inte anses som ”något katten släpat in”. Vi måste våga se att vi inte längre lever i en sekulär och religionsfientlig tid utan numera övergått i den post­sekulära eran där öppenhet för förståelsen av religioner är fundamentalt viktig.

Detta ger en historisk möjlighet till att varken den kristna livsåskådningen (såsom fram till mitten av 60-talet) eller den sekulärhumanistiska livsåskådningen (såsom fram till nu) på ett otillbörligt sätt ska dominera värdegrundsarbetet i den svenska skolan.

De kristna skolorna har inget behov av att kallas konfessionella och alla övriga 99 procent av Sveriges skolor har ett desperat behov av att inte längre kallas ickekonfessionella, om de på ett trovärdigt sätt ska kunna arbeta med värdegrundsfrågor. På ett sakligt och allsidigt sätt måste nu varje skola oavsett huvudman rusta sig för framtiden och börja ta den nödvändiga fighten mot all form av e­xtremism.

Folkhemsbyggandet, i dess bästa och mest inkluderande bemärkelse, kan inte längre reduceras till ett ickefilosofiskt och materiellt perspektiv, utan nu måste alla lärare våga visa sina elever fler och inte färre infallsvinklar och perspektiv på tillvaron. Föräldrar och elever måste kunna få känna sig trygga i att inte den egna världsbilden förringas eller marginaliseras i skolan.

I de pågående demokratiska samtal och diskussioner som då kan och måste föras under hela skoltiden, har vi den enda garantin för en sund idéutveckling och en sammanhållen nation. Detta vill vi verka för. Både direkt i våra egna skolor och genom att indirekt som engagerade samhällsmedborgare och skolmänniskor vara med och ta ansvar för hela skolutvecklingen.

Nu när beslut tagits om att dramatiskt öka de enskilda kommunernas inflytande över det fria skolvalet så är vi rädda för att detta på sikt undergräver såväl mångfaldstanken som att idéutvecklingen avstannar. Att 290 kommuners tjänstemän skulle förstå elevens bästa – bättre än föräldrar och elever – är i högsta grad tveksamt.

Vi vädjar därför till alla inblandade parter och framför allt till vår nya utbildningsminister att inte lättvindigt sälja ut alla de positiva yttre och inre värden som friskolereformen hittills uppnått – bara för att ett fåtal aktörer missbrukat sitt inflytande.

Glöm inte att kollektiv bestraffning numera enligt lag är förbjudet i skolan. För integrationens skull – vaka över mångfald och öppenhet, även vad det gäller religion i teori och praktik.