En ofattbar skam för Katolska kyrkan

Kristen tro och annan religiös tro är något mycket djupare än åsikter eller livsstilar. Den är en del av en människas identitet. Därför är de sexuella övergrepp som skett inom den romersk-katolska kyrkan på många sätt mer allvarliga än de som sker i idrottsföreningar och andra sammanhang. Det är inte bara ett sexuellt övergrepp utan också ett andligt.

Från offrets perspektiv spelar det naturligtvis ingen som helst roll om vilken orsaken till övergreppen är. De är lika fruktansvärda oavsett. När sex används för att utöva makt är det en kombination av andlighet och makt som är ond. I Katolska kyrkans hierarki har prästerna i kraft av sitt ämbete en teologiskt överordnad funktion för att beskydda kyrkan från felaktigheter. En överordnad, och ofta respekterad person, utnyttjar den makten mot en katolsk pojke, eller flicka, som är i beroendeställning.

[ Nya rapporten: Katolska ledare har begått övergrepp på 330 000 barn ]

Tisdagen den 5/10 släpptes en rapport om de övergrepp som skett i Katolska kyrkan i Frankrike sedan 1950. Det är förvisso bra att kyrkan själv har initierat utredningen. Men det konstateras att någonstans mellan 2900 och 3200 präster har utsatt 216 000 barn i tidsperioden. Det är ofattbart hemska siffror. De går knappt att omfatta. Det kommer att gå åt många kvarnstenar.

I rapporten får många av offren komma till tals och berätta om sina upplevelser. I USA släpptes 2004 en liknande utredning - John Jay Report - som konstaterar att tusentals barn är drabbade också där. Det är väl känt att det skett liknande övergrepp i stora delar av den katolska världen. Hur är det möjligt att det har skett i sådan omfattning utan att någon ingripit?

Det är extra omskakande när det handlar om en kyrka vars syn på sexualitet innebär att den behöver omgärdas av normer som visar sig i en teologi om exempelvis celibat eller äktenskap. En del menar att det är orsaken. Att det skulle vara den restriktiva teologins fel. Men det är en alldeles för enkel förklaringsmodell. 68-rörelsens frigjorda inställning till sex har också lett till övergrepp. De motiverades till och med rationellt vilket Johan Lundberg påpekat i Kvartal. I Frankrike argumenterade den intellektuella eliten för att 15-årsgränsen för att ha sex var ett uttryck för hur förtryckande de borgerliga värderingarna är.

Att det skulle vara den restriktiva teologins fel. Men det är en alldeles för enkel förklaringsmodell.

—  Fredrik Wenell

[ Katolska biskopar ber om ursäkt för övergrepp ]

En fri syn på sex är med andra ord inte ett självklart skydd mot övergrepp av barn. Men det finns likheter, i båda fallen handlar det inte främst om sex utan om makt - religiös makt respektive intellektuell makt. Båda är lika destruktiva.

En del katoliker menar att övergreppen inom Katolska kyrkan har fortplantats genom historien. Personer som själva blivit utsatta för övergrepp har i sin tur blivit förövare. Men det är viktigt att konstatera att alla institutioner och gemenskaper har sina specifika risker som måste tas på största allvar. Den hierarkiska strukturen var inte ett skydd mot övergrepp utan har bidragit till att dölja dem. För Katolska kyrkan är det därför en avgörande trovärdighetsfråga att de tar itu med de hundratusentals övergrepp mot “dessa mina minsta” som uppenbarligen har förekommit, och tyvärr fortfarande förekommer.