En otrohet som är att föredra

Egentligen är det konstigt att kyrkorna inte problematiserar pengar mer än vad de gör. Det är ändå något som alla dagligen relaterar till. De finns där hela tiden och gör sig påminda. Det ägnas mycket tid åt dem i nyhetssändningar och de utövar en stark makt över människor och samhällen.

Att pengar är en makt visar sig i att de ofta personifieras i form av ”marknaden”. Den framställs som ett subjekt som reagerar på olika sätt och den ekonomiska vetenskapens uppgift är att tolka den. Det är inte en helt långsökt jämförelse att jämställa ekonomiska vetenskapen med ett slags religionsvetenskap.

Ekonomerna utgör på så sätt det nya moderna prästerskapet dit människor vänder sig för att få råd hur vi ska agera. Börsen, bankerna och finansinstituten är de nya templen. Vi tjänar pengar genom att följa marknadens lagar. Men det är såklart inte så vi ser det. Det är ju en vetenskap och inte vidskepelse. Tror vi.

I en nyligen försvarad avhandling vid Örebro Universitet konstaterar forskaren Axel Vikström att de nya svenska miljardärerna, som vårt land har en väldigt hög andel av, i den mediala rapporteringen blir ett slags mystiker som inte framträder i ljuset. De finns där bakom och kan på olika sätt styra med sina pengar, men de behöver givetvis enligt den ekonomiska vetenskapen också förhålla sig till det marknaden vill.

Pengar är helt enkelt en makt. Kyrkorna behöver en sund teologi för ekonomi och marknaden, i stället för att, som nu, oreflekterat anta dess lagar och göra dem till våra.

Det är något förvånande, redan för 2000 år sedan konstaterade Paulus att problemet inte var pengar i sig utan kärleken till pengar; alltså när pengar får makten över en människa. I dag lever vi i ett system som helt styrs av den makten. Men som kristna har vi bara en Herre och är därför uppmanade att vara otrogna mot alla andra makter.

[ Lennarth Hambre: Statliga pengar får inte avgöra kyrkornas mission ]

Med det sagt. Det kapitalistiska systemet har tjänat mänskligheten väl. Tvärtemot vad vissa kritiker påstår är det inte ett nollsummespel där en förlorar om någon annan vinner. Det har visat sig genom historien att systemet har genererat mer kapital och därför höjt människor och hela länder ur fattigdom.

Visst har kapitalism utnyttjat och skövlat. Men det går också att använda systemet för att hjälpa människor till bättre liv och det ska kyrkan göra. Vi kan taktiskt alliera oss. Men det är inte marknaden vi ska lyda, även den måste läggas under honom som är universums Herre. Till slut kommer också marknaden att dömas och då är inte måttstocken om kapitalet har använts på det mest effektiva sättet, eller genererat mest avkastning, utan om pengarna har använts på ett trofast sätt.

Därför är givande en så central del av det kristna livet. Att ge är att göra motstånd och vara otrogen mot marknaden. Inte minst att ge till dem som inte kan betala tillbaka. Kristet givande får inte handla om att skapa allianser med dem som är viktiga och mäktiga. Otrohet mot marknaden är därför inte bara tillåten utan faktiskt påbjuden i kristen tradition.

[ Dokument: Hur ska kristna tänka om pengar? ]