En ny ekumenisk vision

Frukten av ett träd måste få vara det avgörande, så också i ekumeniken. Vi behöver stå tryggt i vår övertygelse och leva i respekt för varandra, skriver Daniel Alm och Marcus Sönnerbrandt.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Debatt

När Gud gav kyrkan liv på pingstdagen fylldes den av helig Ande så att den gick ut på Jerusalems gator. Vi tror att den fortsatta ekumeniska rörelsen har sin primära källa i detta. Gud vill se en öppen och uppdragsorienterad kyrka med hjärta för människor utanför den kristna gemenskapen. Vi har varit med i en utveckling av det ekumeniska samtalet där frukten i en alltför liten grad blivit diakoni, evangelisation och församlingsplantering. Vi tror att tiden är här för uppdragsorienterad ekumenik. Vi vill tillsammans med hela Guds folk lägga all vår kraft på att Sveriges folk ska bli ett gudstillvänt och Jesusälskande folk.

 

Läs mer: United blir vägval för pingströrelsen

 

Vi behöver en skarpare analys där frukten av ett träd måste få vara det avgörande. Om ekumenik leder till mindre frimodig förkunnelse och en allt svagare önskan att nå utanför den kyrkliga sfären, måste vi våga vara ödmjuka och be fram en ny vision. Vi vill bejaka Sverige som ett missionsfält och vi tror på Andens enhet. Vi tror att det finns en gemensam yta i respekt för varandras övertygelser där ekumeniken stimulerar mer än den förvirrar.

I Apostlagärningarna ser vi apostlarnas angelägenhet att de nykristna både skulle döpas till Kristus och även bli fyllda av den helige Ande (exempelvis Apg 8:14–17, 19:1-6). Den svenska pingstförkunnelsen är och förblir förknippad med Apostlagärningarnas berättelser. Vi står tryggt förankrade i detta och vill bygga församlingar i rörelse som noggrant för folk till omvändelse och trons dop, till en separat erfarenhet av dopet i den helige Ande och sedan vidare i en radikal efterföljelse av Jesus. Vi begär inte att andra rörelser ska läsa skrifterna med den tolkning vi gör. Men i all vår kärlek till våra bröder och systrar vill vi inte heller överge vår egen berättelse om vår tro. Utmaningen handlar om att stå tryggt i sin övertygelse och leva i respekt för varandra. Frukten av ekumeniken behöver inte bli förvirring eller otydlighet.

 

Läs mer: Daniel Alm: Inte självklart att United kan vara kvar i Pingst nu

 

I samband med ett möte i Berlin 1917 gavs dokumentet Pingstväckelsens riktlinjer ut, där man bland annat sa ”uti vår kärlek till dem skall detta icke vålla någon förändring”, och syftade på de nya församlingsbildningarna. Vi omformulerar det och säger att på grund av vår kärlek till våra trossyskon och till dem som inte ännu följer Jesus kan vi inte annat än att stå fast vid vår förkunnelse. När Jesus i sin förbön för sina efterföljare ber att ”de alla skall bli ett” (Joh 17:21) slår det inte undan bibeltexter som lägger en grund för teologi och lära. Konsekvensen av denna förbön är alltså inte att vi ska skapa en ekumenisk teologi där vi tummar på våra övertygelser och bara tar med oss det minst karaktäristiska in i ett nytt teologiskt ramverk. Tvärtom. Det vi tror att Gud har uppenbarat för oss är en förutsättning för levande växande församlingsrörelser i vårt land.

Att stå fast vid sina övertygelser räcker dock inte. Övertygelse utan utgivande kärlek och öppenhet blir sekterism, gudsfrånvända strukturer eller maktfullkomligt härskande. Ska Sveriges folk förstå vem Jesus är behöver vi som hans efterföljare älska varandra. Jesu utmaning handlar inte om att vi ska överge vår förkunnelse eller ta steg mot en gemensam organisation eller en superkyrka. Jesu utmaning landar i att vi är kallade att älska varandra trots våra skillnader. Den enhet vi tror att han bad om bygger inte på strukturer utan på kärlek.

 

Läs mer: Pingstförsamlingen United i Malmö: Nu ansluter vi oss till EFS

 

Vi behöver också frimodighet. David du Plessis, en sydafrikansk pingstpastor som kallades ”Mister Pingst” och arbetade för ekumeniska relationer främst med den katolska kyrkan, sa: ”Apostolisk succé är viktigare för oss än apostolisk succession. Vi respekterar andras organisation och syn på mission men vill den ekumenik som driver oss ut på vår tids arenor för att vinna ytterligare en människa för Jesus Kristus.”

Vår kärlek till Gud leder oss vidare; först att älska varandra och sedan att älska världen så som Gud älskar den. Vi behöver alltså varandra för Sveriges folks skull. Nu är tid för trygga, älskande Jesusefterföljare som breder ut Guds rike frimodigt. Tillsammans kan vi vända upp och ned på Sverige!

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (0%)
  • Nej (0%)
  • Vet inte (0%)

0 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Annons
Annons