Att pappa dog när jag var ung satte sina spår

Allhelgonahelgen påminner oss om det kristna hoppet. Kanske särskilt för att den erbjuder ljus i en tid när krig och hat sprider sig som en löpeld över världen. Våldshärdarna är dramatiska i Europa, Mellanöstern och Afrika. Dessutom skapar gängvåldet fruktan bland vanliga svenskar. Då behövs ett hopp som bär.

Paulus revolutionerande ord ”ge varandra tröst med dessa ord” är slutklämmen på ett avsnitt i Bibeln där han är angelägen om att hjälpa de kristna i Thessaloniki att förstår hur det går med dem som avlider. Hans huvudpoäng är att de inte behöver sörja som de andra som inte har något hopp. Men det finns hopp, ett som kan väckas i alla de existentiella samtal som kommer att ske under allhelgonahelgen.

Det är mera angeläget än vanligt att våga tala om det kristna hoppet. Det handlar både om evighetsperspektivet men även om att tända ljus i mörkret här och nu. Inte minst finns det människor som på ett särskilt sätt visat vad det innebär att ge hopp. Kring Martin Luther King Jr, USA:s mest lysande medborgarrättskämpe i modern tid, samlades människor som var beredda att betala ett pris för sin övertygelse. En av dem var medborgarrättskämpen Rosa Park. I en tid då svarta amerikaner skulle lämna sin sittplats i bussen till vita blev hennes vägran att resa på sig för en vit man i praktiken startskottet till medborgarrättsrörelsens kamp för avskaffandet av apartheidregler.

[ Frida Park: Vi måste hitta framtidens bärare av hopp ]

Men exemplen på de som förmedlar hopp finns även nära oss. I en tid när flera upplever ekonomisk utsatthet och vanliga svenska har behov av ekonomiskt stöd, inte minst ensamma föräldrar med barn eller fattigpensionärer, gör enskilda individer och organisationer heroiska insatser. Sverige var under 2022 ett av de länder där fattigdomen ökade mest bland 18 europeiska länder som Dagen tidigare skrivit om (20/12-2022). Två exempel bland många är S:ta Clara församling i Stockholm och Frihamnskyrkan i Göteborg som tillsammans med bland annat Frälsningsarmén och Stadsmissionen blivit sinnebilden av vad kyrkan kan göra. Deras insats blir till ljus i mörkret som sprider det kristna hoppet.

För många har allhelgonahelgen också blivit en tid för reflektion, eftertanke och tacksamhet kring nära anhöriga eller vänner som dött, gått före och visat det goda exemplet. Mitt i sorgen och saknaden finns för många också tacksamhet. Tacksamhet över stöd i livet, närhet och värme och ofta konkret vägledning. Oavsett om man sörjer någon man har kär eller någon som gjort en illa lovar Jesus att en dag ska alla tårar torkas. Det är ett hopp att hålla fast vid.

För min personliga del blev det en erfarenhet tidigt i livet. Min pappa, predikant och församlingspastor under hela sitt korta liv, dog några år efter att jag lämnat tonåren. Att följa honom under de sista månadernas dramatiska sjukdom satte sina spår. Samtalen och närheten var intensiv. Det hjälpte att efter hans död fatta livsavgörande beslut. Hans liv blev ett exempel för mig att följa. En väg in i framtiden.

Och framtid och dåtid hör ihop. Att veta sitt ursprung och sin historia hjälper till att hantera framtiden, för enskilda och för kyrkan. Väckelserörelsernas styrka vilar i dess historia. Att känna till trosvissa människor som gjort insatser där även kampmomentet ingått kan vara avgörande. Människor som betalat ett högt pris för sin övertygelse, tro och efterföljelse. När vi tar till oss våra egna väckelsehistoriska exempel skapas ödmjukhet och ger en insikt kring hur viktigt det är att vi själva gör oss beredda att följa efter. Historielöshet underminerar kyrkans framtid.

Paulus betonar att vi ska se framtiden an tillsammans både med Herren och varandra.

—  Lennarth Hambre

I det kristna hoppet är Jesus död och uppståndelse själva grunden. Just därför att Jesus uppstått så finns det en framtid efter döden. Genom Jesu uppståndelse finns förutsättningar att för alltid vara hos Honom. Paulus betonar att vi ska se framtiden an tillsammans både med Herren och varandra. Hur det återseendet ska se ut vet vi inte riktigt, men kan bara ana. Lärjungarna kunde identifiera Jesus efter hans uppståndelse. Inte på samma sätt som före hans död men ändå fanns det något av igenkännande. När Jesus får frågor om vår identitet efter uppståndelsen handlar det inte i första hand om man eller kvinna utan mer som ett liv som änglarna. Vi ska då alltid vara tillsammans med Jesus Kristus. Vilket hopp!

Bengt Johanssons hoppfulla text är värt att ha som grund för allhelgonahelgens eftertanke:

Du är kärlek lagd i våra händer. Du är våg på våg av barmhärtighet. Du är vinden som kommer från en annan årstid. Du är gryningen som väcker oss till liv. Och Du fyller våra hjärtan med hopp. Ja, Du fyller våra hjärtan med hopp. Du fyller våra hjärtan med hopp. Ja, Du fyller våra hjärtan med hopp. Fyller våra hjärtan.

[ Hur tröstar jag min dotter som är livrädd för döden? - Experten svarar ]