Ledare

Vi måste hitta framtidens bärare av hopp

Var finns hoppet? För ungefär ett år sedan skrev jag en krönika om hopplösheten som breder ut sig allt mer. Klimatkris. Bostadskris. Vårdkris. Skolkris. Flyktingkris (Dagen 26 september 2019).

Sedan kom 2020. Ett år med mer mörker, oro, sorg och sjukdom än många av oss någonsin upplevt. Och behovet av nya bärare av hopp har sällan varit större. Människor som tar rygg på hjältarna som gått före. Som bryter hopplöshetens ok.

I den värld vi lever kan nämligen hopplösheten vara det största hotet av alla. Vad är det för mening att engagera sig, ta hand om sig, utbilda sig eller ens fortsätta leva om framtidsdagen inte ser annat än svart ut? Och om ingen verkar för att sprida ljus i mörkret blir mörkret desto djupare.

Genom historien har det alltid funnits människor som trotsar elände, kris och ovisshetens blöta förlamande filt. Som vågar hoppas och tro där ingen förhoppning ser ut att finnas.

Hoppet är inte naiv optimism. Hoppet är trotsigt och föder mod där den egna förmågan ser ut att inte räcka till. Hoppet blundar aldrig för verkligheten men är viss om att där det inte ser ut att finnas någon väg framåt har Gud ändå en väg.

Detta är vad kristen tro handlar om. Hoppet som bär genom alla tider, genom alla tåredalar. Och, vågar jag påstå, det är till syvende och sist vad kristen opinionsbildning handlar om.

I en tid då pandemin utmanar en av systemfel redan drabbad äldrevård och äldre inte får den sjukvård de har rätt till behövs det människor som slår larm, pekar på det okränkbara människovärdet och ger människor hopp. Som Yngve Gustafson som vi skriver om i dag.

I en tid då troende elever mobbas och kränks för sin religiösa tro i svensk skola behövs det människor som sätter ned foten, pekar på religionsfriheten och ger barn och unga hopp. Som Antje Jackelén.

I en tid då allt fler lider av psykisk ohälsa och inte får tillräckligt stöd och hjälp från samhället behövs det människor som för de utsattas talan och på så sätt sprider hopp. Som Sebastian Stakset.

Men det här är också en tid då samhället vill trycka tillbaka den kristna tron till det privata rummet. Då ateism ses som en neutral norm och där tro ses som en gammal loppbiten söndagskostym som efter gudstjänsten alltid ska hängas tillbaka i en maldoftande garderob. Då pandemi, miljöförstöring och förlorade livschanser hotar att kväva oss alla.

Ge nästa generation goda argument att försvara sin tro vad som än må möta dem!

—  Frida Park

Vi måste hitta framtidens bärare av hopp! Nästa generation som vägrar låta sig tystas, som vet sina rättigheter och utifrån en trygg och genomtänkt tro modigt delar med sig av sitt hopp till andra.

Så vad kan vi göra? Föräldrar: ge trygghet, kärlek och framtidstro. Lärare: tala inte bara om kris, tala också om kriser genom historien och hur mänskligheten tagit sig ur dem gång på gång. Präster och pastorer: predika hopp och mod även i dödsskuggans dal. Ge nästa generation goda argument att försvara sin tro vad som än må möta dem!

Berätta, undervisa och predika om personer som Nelson Mandela, Martin Luther King, Corrie ten Boom, Moder Teresa, Denis Mukwege och Dietrich Bonhoeffer. Jag är övertygad om att det finns många blivande kristna opinionsbildare i Sverige som kan ta rygg på dessa. Framtida skribenter. Pastorer. Ledare. Företagare. Teologer. Lärare. Jurister. Politiker.

Vi är i ett allvarligt läge om ungas framtidsdrömmar släcks. Därför måste vi finnas till för dem. Du och jag. Ge dem uppmuntran och vägledning. Investera tid och kraft i dem. Ge dem hopp. Hopp om framtiden. De är nämligen framtiden.

Fler artiklar för dig