Upp ur dikena i klimatfrågorna

Klimatpolitiska rådet sågar regeringens klimatpolitik vid fotknölarna. Enligt rådet riskerar till och med regeringen att bryta med den av riksdagen antagna klimatlagen. Rådet sammanfattar sin kritik i att utsläppen ökar, regeringens handlingsplan är otillräcklig och når inte upp till klimatlagens krav och till etappmålen för 2030. Rådet påpekar även att den klimatpolitiska handlingsplanen leder in på en onödigt riskfylld väg för Sveriges klimatomställning. När nödvändiga beslut skjuts på framtiden är risken stor att regeringen missar målen på kort sikt och på lång sikt genom att vägen mot nettonoll riskerar att innehålla satsningar på för få områden.

Regeringen framhåller till sitt försvar att acceptans och kostnadseffektivitet är viktiga utgångspunkter. Ändå saknas det både analys och strategi för hur regeringen tänker arbeta för att uppnå denna acceptans och kostnadseffektivitet.

I ena stunden höll regeringen pressträff den 27 mars och berättade om vindkraftens betydelse. I nästa avslog densamma en av de mest omfattande havsbaserade vindkraftparkerna i Östersjön då fyra moderatledda kommuner överklagat ansökan om byggstart. Måste den svenska lagstiftningen ge mera tillbaka till kommunerna likt flera andra nordiska länder för att få fart på utvecklingen? En bredare lösning måste ändå till än bara kärnkraft med byggstart långt efter 2030.

Att tvinga människor att bli veganer är troligen inte den mest framkomliga vägen för en bred klimatomställning.

—  Lennarth Hambre

Hur kunde det gå så här galet med det som skulle bli en tydlig plan för att ge vägledning in i framtiden med stor tro på en omställning mot ett hållbart samhälle?

På en viktig punkt har regeringen rätt. I ambitionen att ställa om måste man på ett eller annat sätt förankra beslut och processer så att omställningen verkligen kommer till stånd. Att tvinga människor att bli veganer, förbjuda flyg eller att ständigt driva utvecklingen genom utomparlamentariska aktioner är troligen inte den mest framkomliga vägen för en bred klimatomställning.

[ Steven Crosson: Sökes: ett ledarskap för klimatet ]

Det viktiga samtalet om klimatet kör alldeles för lätt i diket när den låses in i den politiska höger-vänsterskalan. Innovationer och förändrad livsstil måste inte vara motsatser. Vägen framåt måste innehålla både och. Det finns dessutom politiska frågor som lämpar sig för långsiktiga överenskommelser, ett sådant område borde vara just klimatpolitiken.

I alla ambitioner att komma till rätta med utsläppen är det oundvikligt att det behövs en förändrad livsstil. Vi måste anpassa vår förbrukning av jordens resurser till de tillgångar som står till vårt förfogande, vilket Dagen skrivit tidigare. Flyget, och andra transporter, måste ställa om och vi behöver äta mera växtbaserat. Sverige har allt sedan andra världskrigets slut varit i framkant när det gäller utveckling, både industriellt och småskaligt. Det Sverige behöver parallellt med viss reglering och ekonomiska styrmedel är mer och träffsäker innovation.

Upp ur höger- och vänsterdikena i klimatdebatten och låt förvaltarskapet och den kreativa skaparkraft som finns nedlagd i mänskligheten vandra hand i hand.

[ Fredrik Wenell: Mer kunskap räddar inte klimatet ]