Kommentar till Romarbrevet 1:16 | Tanken att behöva bli räddad svär mot vårt frihetsbehov. Kan själv! Samtidigt behöver vi ju inte leta länge efter knipor vi försatt oss i som enskilda och kollektiv. Vad är det för skämmigt med att erkänna sig vara beroende av sin Skapare för att möta livet?

Kommentar till 1 Konungaboken 8:43 | Tanken att förena alla jordens folk under ett enda styre lever, tar sig olika uttryck och möts begripligt nog av såväl entusiasm som förfäran. Om nu detta skulle bli verklighet, vad ter sig mest hotande: all makt till en människa som vi, eller till en god Gud?

Kommentar till 2 Moseboken 33:21 | Han är gammal nu, Mose, han och hans Gud har gjort en lång resa tillsammans och ännu har de långt kvar att gå. De talar med varann som vänner. Ett hade Mose lärt sig genom åren: Gud är och vill relation. Den som vill vara hans vän måste vilja komma honom nära.

Kommentar till 2 Moseboken 33:20 | Vi vill ha en jämlik och mysig Gud, en Gud vi kan förstå. Så vad är det Gud vill dölja? Och varför? Att se är att förstå, och vi vet att det finns kunskap en människa inte orkar bära. Tänk om det är av omsorg som Gud döljer sig för oss?

Kommentar till 2 Moseboken 33:19 | Nog låter det här som om Gud godtyckligt väljer ut favoriter? Men det kan ju också läsas så att Gud handlar helt självständigt och inte låter sig köpas eller styras av andras uppfattningar. I så fall en tröst för den som känner sig missförstådd och felbedömd.

Kommentar till 2 Moseboken 33:18 | Var kommer den ifrån, vår ofrånkomliga längtan efter härlighet? Vår jakt efter ting som prakt, rikedom och berömmelse kan kännas nästan plågsamt omättlig. Tänk om det är Skaparen som lagt ned denna saknad i oss som en hemlängtan, för att dra oss till sig?

Kommentar till Efesierbrevet 1:13 | Talet om helig Ande lockar och skrämmer. Handlar det om någon sorts gudligt hokus pokus eller om själva livsluften för gudsmötet? Bibeln presenterar den heliga Anden som ”Hjälparen”, någon som inger förtrolighet, förtröstan och förväntan.

Kommentar till Efesierbrevet 1:11 | Är vi alltså någon sorts nickedockor i Guds händer, utan inflytande över vårt eget öde? Knappast! Gud är ingen petimäter som detaljstyr allt. Om han slutligt håller världens och våra öden i sina händer begränsar det inte det minsta vår fria viljas rörelserum.

Kommentar till Efesierbrevet 1:7 | Blod som symbol för försoning och förlåtelse går som en röd tråd genom mänskligheten. Och inte är det mindre blod i deckarnas, dataspelens och gängkulturens tid. De märgfulla texterna om försoning med Gud genom Jesu blodiga död borde vara begripliga även i dag.

Kommentar till Matteusevangeliet 3:17 | Människor påstår ibland att Gud talar till dem. Sådant ska alltid prövas, allt som påstås är inte sant. Men kyrkohistorien vimlar av sådana berättelser som måste tas på allvar. De talar om eftertänksam prövning och senare förundran, när tilltalet prövats.