Så länge jag teg tynade jag bort. Jag jämrade mig dagen lång, dag och natt låg din hand tung på mig.

Den tystnad vi väljer för andakt och reflektion kan vara efterlängtad och läkande. Den tystnad som vi tvingar oss till för att slippa göra upp med våra felsteg blir ofelbart en börda. Och den första tystnaden slås ofelbart sönder av den andra.