Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp.

Tänk om detta är ett annat sätt att beskriva vår verklighet i miljökrisens tid? Inte som hot, bara som ett sakligt konstaterande: det som tappar kontakten med Skaparen vissnar och dör, det är skapelsens logik.