16 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Enklare livsstil skulle ge ett friskare samhälle

I en intressant ledare i Nya Dagen den 24 augusti tog ledarskribenten upp ett ökande samhällsproblem, den accelererande utslagningen från arbetsmarknaden. De flesta medborgare, för att inte tala om alla politiker, torde vara ense om att problemet är både stort och växande. För varje individ som slås ut från arbetsmarknaden drabbas oftast många andra – de närmaste inom släkt och vänkrets, arbetskamrater som ofta får en ännu tyngre arbetsbörda, samhället i form av ökande kostnader och så vidare. Det högsta priset får ofta den drabbade själv betala: hälsomässigt, ekonomiskt, känslomässigt (bland annat är det lätt att få en känsla av att man inte ”orkat hela vägen”).Naturligtvis kan en förtidspensionering i många individuella fall bli en god lösning, men den utslagning som nu pågår skapar en orimlig situation, både för individerna och för samhället. Det är inte naturligt i ett land som Sverige att 9,8 procent av invånarna i åldern 40-49 år ska vara pensionärer, eller var fjärde man och var tredje kvinna i åldern 55–59 (Göteborgs-Posten den 24 augusti.)Hur har vi hamnat i denna situation?Skulden ligger nog på många håll. En stor del av skulden bär de opportunistiska politiker som handlar efter vad som är politiskt korrekt, i stället för att agera utifrån den kunskap och den insikt de innerst inne har. Att spela överraskad över att så många kvinnliga sjukvårdsanställda blir utbrända är mer eller mindre hyckleri – utbrändheten är närmast en logisk följd av de gigantiska besparingsbeting som sjukvården drabbades av under 90-talet.Men också vi vanliga medborgare, och vi vanliga kristna, är medskyldiga i den mån vi spelar med i det farliga spel som pågår i dagens Sverige. Egentligen sitter de flesta av oss inne med mycket av den kunskap som behövs för att rätta till problemen – men orkar vi egentligen agera? För lösningen ligger ofta i ett handlande som inte är särskilt ”politiskt korrekt”.Den viktigaste prioriteringen i Sverige i dag, för såväl individen som för kyrka och samhälle, måste vara familjerna. (Då menar jag på det mänskliga planet; den allra viktigaste prioriteringen alla kategorier är ju, enligt första budet, att sätta Gud främst.) Egentligen borde alla, vara sig man är gift eller inte, kunna enas om detta. Familjerna utgör samhällets kärna. Att göra så att barnen mår bra är den bästa ”investering” man kan tänka sig inför morgondagen.I trafiksammanhang påpekas det ofta, att den bästa ”luftkudden” är ett rejält avstånd till framförvarande bil. Varför kan då inte politikerna erkänna, att oändligt viktigare än det mest lyckade PPM-val är att arbeta för att våra och andras barn blir harmoniska och pigga?Också ur ett kristet perspektiv behöver vi lyfta fram familjerna. Med harmoniska familjer, där barnen redan från första början får följa sina (avstressade!) föräldrar till kyrkan, läggs den bästa grunden till väl fungerande och expansiva församlingar.En förklaring till den starka kyrkotillväxten i stora delar av Afrika är att barnen redan från början slussas in i den kristna gemenskapen. Vid de flesta gudstjänster jag själv deltagit i under mina år i Kenya har minst hälften av gudstjänstdeltagarna varit under 20 år!För egen del har jag svårt att förstå den svenska livsstil som innebär att karriär och yrkesliv ska prioriteras, till och med på bekostnad av familj och äktenskap. Anmärkningsvärt nog är det inte ovanligt ens i kristna sammanhang att arbetet går före allting – det egna troslivet, äktenskapet, relationen till barnen. Som medborgare, inte minst som kristna, behöver vi fundera över vilken livsstil vi håller oss med. Hur kan vi t ex tillåta att stress och ekonomi får diktera vår dagliga tillvaro?Hur ofta möter man människor som verkligen prioriterar relationer, möten med människor? I stället handlar det oftare om att imponera på andra, skaffa häftiga prylar (senaste mobiltelefonen, digital-kamera, DVD-spelare), eller att åka jorden runt.Det vi behöver är sådana som orkar och tar sig tid till att lyssna till en människa som har det jobbigt eller leka med en treåring! Själv tillbringade jag fem minuter i morse med att ”bara” sitta och krama min sjuåring där hemma. Det var viktigare för henne än att göra en utlandsresa eller ett Lisebergsbesök!Vi behöver fler föräldrar som orkar och vågar att ägna mer tid åt sina barn. Även om dagis naturligtvis i många fall kan vara en bra, eller ibland till och med nödvändig lösning, är dagens stora dagisutbyggnad en samhällskatastrof: socialt, medicinskt, politiskt.Sedan länge har läkarna vetat om att småbarn (barn under cirka 3 år) inte har ett tillräckligt utvecklat immunförsvar för att vara på dagis. Nu visar det sig till och med att många barn påverkas så kraftigt av att lämnas vid dagis, och att detta skapar en så stark stressituation, att barnen under ett par timmar får ett nedsatt immunförsvar (GP 23 augusti). Mängder av barn mår nu så illa i vårt ”välfärdssamhälle” att de drabbas av stressjukdomar.Det är dags att erkänna, att det svenska dagissystemet i den nuvarande utformningen inte är till för barnens skull, utan för att passa de vuxna. Vi behöver inte fler dagisplatser i Sverige – vi behöver mer föräldranärvaro i hemmen!Till sist: Om vi svenskar vågade hoppa av det materialistiska tåget, om vi vågade gå in för en enklare livsstil, skulle mycket vara vunnet. Bibeln säger ju rent ut, att girighet är avgudadyrkan (Ef 5:5).Tänk om vi vågade dra ut konsekvenserna av detta och i stället satsa på ett lugnare tempo, en mera stressfri livsstil, och inte minst på att stötta både den egna och andras familjer, då vore otroligt mycket vunnet.Människor skulle må bättre, utbrändheten skulle minska, vi skulle ha mindre kriminalitet och behöva färre poliser. Vi skulle få ett samhälle i bättre balans. Våra församlingar skulle fungera bättre. Och vi skulle till och med kunna få sänkta skatter!

Fler artiklar från Debatt