09 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Debatt: Kulturminister Ulvskog kränker trossamfunden

Kulturminister Marita Ulvskog

meddelar att hon på förekommen anledning ämnar föra samtal med Svenska Missionsförbundet (SMF) om diskriminering. Bakgrunden är att SMF prioriterar en bestämd livshållning för den som ordineras till pastor.Ulvskog refererar till att SMF tar emot statliga bidrag till sin verksamhet. De utgår inte för evigt, betonar hon. Händelsen aktualiserar flera principiellt viktiga frågor, både för staten och kyrkorna.För det första har ingen rätt att bli pastor. Vi har alla rätt att bli sjuksköterskor, om vi vill. Men pastor har ingen rätt att bli. Två förutsättningar är nödvändiga för att bli pastor. Den första är en personligt upplevd kallelse. Den andra, och den är till sist den avgörande, är församlingens eller kyrkans prövning och bekräftelse av denna kallelse. Ingen kan kräva kyrkans bekräftelse. Den kan bara tas emot om den blir given. Det finns alltså en grundläggande principiell skillnad mellan att vara pastor och andra yrken eller anställningar.

Den ännu mer avgörande fråga

som Ulvskogs initiativ aktualiserar är förhållandet mellan staten och trossamfunden. I det här fallet villkoren för statens generella bidrag till samfunden. På 1970-talet, då dessa statliga bidrag introducerades, fördes en livlig debatt om deras principiella innebörd och långsiktiga effekter. Det skedde bland annat i en bok med titeln ”Kejsarens pengar och Guds”. Bokens författare varnade i huvudsak för två till synes uppenbara risker.Den ena risken gällde hur trossamfunden själva påverkas av att verksamheten delvis finansieras av statliga medel. Leder det till en omedveten eller medveten anpassning till den rådande kulturen? Är det något som rör trossamfundens integritet, deras själ eller deras beredskap för en profetisk roll, som riskerar att försvagas eller gå förlorat? Vem kan i längden säga sig vara opåverkad av den hand som föder?

Den andra risken gällde

tänkbara framtida ambitioner från statens sida att påverka trosamfunden. Då, på 1970-talet, avfärdades sådana antydningar nästan bryskt. Bidragen från staten skulle givetvis ges utan varje tanke på inblandning i trossamfundens interna förhållanden. Nu, 25 år senare, är vi uppenbarligen där. Regeringens bild av trossamfunden tycks plötsligt sakna historiskt medvetande. Nu vill man samtala med SMF om diskriminering. I samma andetag talas om rasism, våld och brutalitet. Detta är något av det mest kränkande som hänt ett svenskt trossamfund sedan reformationen.SMF, som är en av de viktigaste bärarna av arvet från den svenska folk-väckelsen, har under sin 125-åriga historia gjort mer för demokratins utveckling och fördjupning i Sverige än kanske någon annan rörelse. Generationer av unga människor har fostrats till öppna och aktiva samhällsmedborgare.Tiotusentals människor med rötter i folkväckelsen har tagit politiskt ansvar i kommuner, landsting och riksdag. Andra har gjort banbrytande insatser inom folkbildning och kultur.

Hela den svenska utvecklingspolitiken

med dess starka betoning av internationell solidaritet har sina rötter i folkväckelsens tidiga, och då bespottade, internationella engagemang. Genom folkväckelsens insatser och hållning har ett positivt och skapande förhållande växt fram i Sverige mellan staten och det civila samhället, ett förhållande som nästan saknar motstycke i övriga världen.Om Marita Ulvskog genomför sitt aviserade samtal från de angivna utgångspunkterna är det att betrakta som ytterligt allvarligt. Om SMF välkomnar samtalet från samma utgångspunkter är det ett stort misstag. Och därtill, om det sker, vad betyder det för alla de övriga trossamfunden, som mer konsekvent upprätthåller kravet på en prioriterad livsstil för sina ämbetsbärare? Borde inte detta samtal, om det alls ska föras, föras av kyrkorna tillsammans?

De statliga bidragen till trossamfunden

, om de ska utgå också framöver, måste tillerkännas samfunden för deras långsiktiga, övergripande och historiska roll i samhället. De måste ges villkorslöst med full respekt för trossamfundens integritet. En helt annan sak är statliga bidrag till exempel via Sida eller till olika institutioner. De regleras genom särskilda avtal.Det får under inga omständigheter förekomma, att regeringen går in och har synpunkter på enskildheter i trossamfundens inre liv under förtäckta hot om indragna bidrag! Det som hänt är en skamfläck i regeringens relation till kyrkorna.

Fler artiklar från Debatt