12 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Medlemmar inga marionetter under karismatiskt ledarskap

Nils-Olov Nilsson, pastor och missionär inom pingströrelsen, tar i en debattartikel i Nya Dagen 2 augusti upp frågor omkring ledarskap, demokrati, samfund och den lokala församlingen. Artikeln kan ses som ett bidrag i pingströrelsens debatt om framväxten av en gemensam organisation. Den har dock ett sådant allmänt intresse att vi finner det angeläget att ge ett bidrag i denna debatt.Som vi ser det har Nils-Olov ett spänt, näst intill fördomsfullt förhållningssätt till samfund vilket har satt stor prägel på det han skriver. Vi delar Howard Snyders synsätt i boken ”Förändringen”, Libris. Snyder säger att samfunden är ”strukturer församlingen till tjänst”. Ett sådant synsätt avdramatiserar samfundsdebatten betydligt.Nils-Olov tar upp en rad frågor i sin artikel. Det som vi uppfattar som det mest allvarliga är trots allt det han inte skriver. I Nils-Olovs församlingsvärld ser det inte ut att finnas något speciellt utrymme för den vanlige medlemmen eller det som Nya testamentet definierar som ”det allmänna prästadömet”.Vi vill kommentera fyra aspekter som Nils-Olov tar fram:- att nya karismatiska församlingar inte kan fungera inom ”gamla etablerade samfund”;- att tjänsteavtal och funktionsbeskrivningar tar död på det karismatiska ledarskapet;- att idealtillståndet i den karismatiska församlingen är när ”några få personer med tydliga tjänstegåvor leder en församling”;- att man inte kan rösta om Guds suveränitet och viktiga lärofrågor.Om man med samfund menar församlingar som tillsammans överlåter sig till gemenskap och tjänst så finns väl de flesta karismatiska församlingar i svensk kristenhet här. Inom Nybygget (som är ett registrerat trossamfund) har vi ett särskilt program för församlingsgrundande. Målsättningen är att grunda 75 nya församlingar till 2010. De nya församlingar som grundas här är karismatiska med betoning både på utrustat ledarskap, andliga gåvor och andens frukt.Under 90-talet har Nybygget som rörelse (ÖM, HF/FB) till exempel gått från mindre än en handfull församlingar i Storstockholm till tolv stycken. Flera är nygrundade och ger stort utrymme för karismatik.När det gäller tjänsteavtal och funktionsbeskrivningar kan inte vi se att det har något med demokrati att göra. Det handlar om den enskilda människans rättigheter och förpliktelser i en god arbetsmiljö. Allt för ofta har vi inom frikyrkorörelsen hanterat anställningsvillkoren för pastorer och ledare med respektlöshet. En tydlig funktionsbeskrivning är till för att pastorerna ska få möjlighet att fungera utifrån sina unika gåvor och sin unika utrustning.Syftet är alltså att skydda pastorer och ledare från att bli diversearbetare som under andlighetens förtecken lever med ständig otillfredsställelse. Dessutom kan en funktionsbeskrivning vara ett bra underlag för samtal omkring utveckling, utvärdering och förändring. Det är viktigt för att fler än den karismatiske ledaren ska kunna ha uppfattningar om vad ledaren verkligen prioriterar i sitt uppdrag.Vi håller med om att församlingen ska ledas av människor med tydliga ledargåvor som kan förmedla visioner som är födda av Gud. Men det är nödvändigt att fler personer än ledaren själv får avgöra om det är gudagivna tjänstegåvor och ett Andens tilltal eller om det är en mänsklig partsinlaga eller rentav en maktmänniskas agerande. Och när det gäller den speciella insikten, bör man inte då ge utrymme för en omfattande prövning för att församlingen inte ska hamna i klorna på ”nygnostiker” som anser sig vara andligare än alla andra?Med detta vill vi belysa den vanlige medlemmens roll. Vem vill vara en marionett till ett karismatiskt ledarskap där inte tydliga strukturer för prövning är inbyggda? Vid Jerusalemmötet (Apg 15) är det tydligt att församlingen var med i början och slutet av processen i ett viktigt andligt och teologiskt avgörande (v 4, 22). Däremellan utreddes frågan av apostlarna och de äldste (v 6), men deras förslag till lösning prövades och bekräftades alltså av församlingen.Tyvärr är inte det traditionella församlingsmötet alltid den levande miljö som skapar engagemang, prövning och överlåtelse. Men det borde utvecklas till en samling där ”vi och den helige Ande” prövar förslag och gemensamt beslutar. Att upphöja svensk föreningsdemokrati till den enda formen för biblisk prövning vore absurt. Men prövningen måste finnas. Svensk karismatisk kristenhet har haft för många självutnämnda ledare som gjort mer skada än nytta.När det gäller mera läromässiga frågor och demokrati har det säkert begåtts misstag genom historien som vi inte kan överblicka. Men för oss är det självklart att demokratisk prövning inte innebär att vi i något sammanhang har rättighet eller ens möjlighet att inleda någon form av förhandling med Gud. Denna typ av förhävelse är inget annat än det syndens uppror som kännetecknat alla oss som en gång genom Guds nåd fått syndernas förlåtelse.Är inte just detta en del av själva problemet? Ledare, pastorer eller vanliga medlemmar – vi är alla människor behäftade med svagheter. Gud och hans suveränitet behöver vi inte vara oroliga för. Oron gäller oss människor. Vi ser ju alla bara en del av verkligheten. Samtal måste föras, läran förkunnas, apologeter försvara den sunda läran, allt detta i ett samspel med ett sunt regelverk. Kalla det gärna demokratiska spelregler.Forum och mötesplatser i den lokala församlingen och i etablerade samfund där vi för vitala samtal och visar respekt för ett ledarskap med förtroende kan faktiskt i sin bästa form fungera i linje med den nytestamentliga undervisningen om att ”pröva allt”. Detta bör frigöra energi, entusiasm, bön och överlåtelse till tjänst i gemenskapen.Vision och karismatik måste prövas, det visar inte minst Paulus omfattande undervisning till församlingen i Korint. Dessutom visar pastoralbreven att församlingens ledarskap inte bekräftas av karismatik utan av karaktär.

Fler artiklar från Debatt