09 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Svenska kyrkan äventyrar samarbetet

Svenska kyrkans ja till en välsignelseakt för samkönade par kan i förlängningen leda till att missionsuppdraget – att genom de troendes enhet göra Jesus Kristus känd, trodd och älskad – blir fördunklat.

Svenska kyrkan beslutade vid det senaste kyrkomötet att säga ja till en kyrklig välsignelseakt över ingånget partnerskap. Ett beslut som för flera av oss andra kyrkor och samfund är helt främmande. Katolska kyrkans biskop Anders Arborelius beklagar djupt Svenska kyrkans beslut, och debattartiklar och ledare i Dagen visar att flera andra kristna traditioner ställer sig avvisande. Kyrkomötets beslut togs med två tredjedels majoritet.Enligt Linköpingsbiskopen Martin Linds bedömning så kommer de ekumeniska relationerna inte att påverkas. Ett påstående som kan vara värt att syna lite närmare.Svenska kyrkan kommer nu att i kyrkoordningens 23 kapitel under ”Vigsel” infoga en paragraf som handlar om välsignelse över ingånget partnerskap. Inför beslutet har flera biskopar markerat skillnaden mellan äktenskap och välsignelse. Motståndet mot homoäktenskap verkar vara starkt hos vissa, medan man kan bejaka en välsignelseordning för homopar.Men vad är den praktiska och reella skillnaden mellan äktenskap och välsignelseakt mer än kanske vissa formuleringar och den juridiska statusen? Det är ju i kyrkan som vissa homosexuella par vill ha sin välsignelse. Har inte Svenska kyrkan redan nu tagit ställning för att införa en kyrklig vigsel för homosexuella? Denna stegvisa process som handlar om teologi, bibel- och människosyn väcker givetvis en rad frågor i det fortsatta ekumeniska samtalet.Utgångspunkten för ekumenisk gemenskap, samtal och samarbete har under hela min uppväxt som pastorsson och sedan som lokal pastor och samfundsledare hämtat sin näring i Jesu ord till lärjungarna i Johannesevangeliet 17:21–23 ”Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig.Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig.”Enligt Paulus undervisning i Efesierbrevet kapitel 4 finns det både en enhet som är given, den andliga enheten, och en enhet som vi ska sträva efter, trons enhet. Det finns en dimension i den ekumeniska gemenskapen som inte påverkas av enskilda kyrkors eller samfunds beslut, därför att det som är oss givet inte är ett val, det är en andlig gemenskap. I den meningen har biskop Martin Lind rätt att de ekumeniska relationerna inte nämnvärt kommer att påverkas.Samtal och öppna relationer är nödvändigt inte minst i en religionspluralistisk miljö. Kyrkan ska inte bara ha samtal inom sig själv, utan utmanas hela tiden att föra en dialog med sin samtid och med människor och rörelser med en helt annan uppfattning än den själv har. Redan finns det så många olika uppfattningar i svensk kristenhet att just denna fråga inte skapar någon större förändring.Men det finns också en annan dimension som har med trons enhet att göra. Vi är uppmanade att sträva efter den enheten, men här kan komplikationer komma att uppstå. Visserligen framhåller Sten-Gunnar Hedin vid en hearing i september 2004 att det goda samarbetet mellan Svenska kyrkan och pingströrelsen ska fortsätta även om Svenska kyrkan inför en akt för ingående av partnerskap, även att Hedin avvisar själva förslaget till förändring. Men här kan uppfattningar komma att gå isär.Egna teologer inom Svenska kyrkan framhåller med all rätt att vigsel eller välsignelse över samlevnaden inte ska ses bara utifrån ett samhällsperspektiv eller statens ideologi. Det finns djupare teologiska/kristna perspektiv i denna handling som inte kan handla om samhällelig anpassning eller politisk korrekthet. I kyrkan lever ingen för sin egen skull, i kyrkan har tron med dopet och kristna värden att göra. I kyrkan är varje handling en del av Guds rike. Kyrkans handlingar har med kristen bekännelse att göra.Jag tror inte på denna kyrkans välsignelseakt. Teologi och handling hör ihop, därför är det den ekumenik som vilar på enhet i tron och läran som kommer att ta mest skada då Svenska kyrkan avviker från den traditionella kristna synen på att det sexuella samlivet hör hemma i äktenskapet.Svenska kyrkans beslut får lokala konsekvenser. I till exempel Linköpings stift med biskop Martin vid rodret kommer det nu att genomföras gudstjänster med välsignelseakt över ingånget partnerskap. Inom samma geografiska område finns det församlingar som möts i kyrkor och kapell med ett annat sätt att tolka och förstå texterna än teologer i kyrkans läronämnd. Detta kommer att skapa en osäkerhet inte minst i trosfrågor och frågor som gäller samarbete.Jag tror inte att detta kommer att stjälpa alla goda samarbetsprojekt. Men Svenska kyrkan går på en väg som skapar stark påfrestning när det gäller ekumenik som samarbete. Fortsätter man på denna resa finns det en uppenbar risk att ekumeniken stannar upp och kanske i vissa fall havererar på det lokala planet. Dessa steg som Svenska kyrkan tar kan alltså i förlängningen leda till att det som är vårt gemensamma missionsuppdrag att genom vår enhet göra Jesus Kristus känd, trodd och älskad blir fördunklat. Då har beslutet plötsligt fått allvarliga konsekvenser!
Fler artiklar från Debatt