15 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Stoppa FN:s anti-israeliska agenda!

FN:s inställning till staten Israel kännetecknas av dubbelmoral och hyckleri.

När FN i år firar sitt 60-årsjubileum talas det i vida kretsar om nödvändigheten av en grundlig reformering och effektivisering av organisationen för att den ska kunna möta de enorma globala utmaningar som världen står inför: folkmord, terrorism, fattigdom, brott mot mänskliga rättigheter, aids-epidemin, barnarbete, kvinnoförtryck och miljöförstöring är några av dem. FN:s trovärdighet har under senare år kraftigt urholkats. Brist på agerande när det gäller folkmorden i Rwanda och Sudan, olika korruptionsskandaler samt sexuella övergrepp begångna av fredsbevarare har upprört oss.Det finns fler områden där FN:s agerande kännetecknas av dubbelmoral och hyckleri. Det gäller inte minst inställningen till staten Israel, vars tillkomst som bekant är resultatet av FN:s eget beslut. Icke desto mindre är Israel regelbundet föremål för utfrysning, särbehandling och ensidiga fördömanden av olika FN-organ.I generalförsamlingen åtnjuter Israels motståndare och fiender automatisk majoritet, vilket resulterar i drygt 20 anti-israeliska resolutioner årligen, bakom vilka ett stort antal medlemsländer står som ännu inte erkänt FN:s delningsplan från 1947, och som således frånkänner staten Israel dess legitimitet. Det kan tyckas märkligt att länder som inte ens erkänt den mest grundläggande FN-deklarationen, nämligen den som förklarar staten Israel som en legitim statsbildning, får göra sin röst hörd i Mellanösternkonflikten.I FN:s kommission för mänskliga rättigheter ingår stater som Kina, Kuba, Saudiarabien, Sudan och Zimbabwe och tidigare Libyen, Kongo, Syrien och Vietnam, medan Mellanösterns enda verkliga demokrati, Israel, bannlyses. Uppskattningsvis en fjärdedel av debatterna har ägnats åt Israel, och hälften av de resolutioner som behandlar enskilda länder har varit riktade mot Israel. Däremot har det varit anmärkningsvärt tyst när det gäller terror, tortyr och andra allvarliga brott mot grundläggande mänskliga rättigheter i andra delar av världen.Det är allvarligt att de demokratiska medlemsländerna varit så passiva i att påtala dessa uppenbara brister inom FN. Att alarmerande rapporter visar på en tilltagande antisemitism i världen, som inte sällan använder Mellanösternkonflikten som förevändning, gör problemet akut. Det förlamar FN:s möjligheter att spela en trovärdig och kompetent roll i fredsprocessen, eftersom den stärker känslan av isolering i Israel och uppmuntrar de grupper bland israeler och judar världen över som hävdar att de måste möta hoten mot sin existens på egen hand.Den enskildes syn på terrorism är oftast formad av någon eller flera faktorer som exempelvis politiska åsikter, etnicitet, religiös tro, nationalitet, och ger därmed upphov till vitt skilda åsikter om innebörden av begreppet. FN:s generalförsamling har på åtta år inte kunnat komma överens om en universell definition av terrorism och detta är oacceptabelt och leder till beklagliga konsekvenser. FN bör skyndsamt se till att entydigt definiera vad som menas med terrorism.Sverige har spelat en aktiv och aktad roll i FN alltsedan Dag Hammarskjölds tid som generalsekreterare. Sveriges röst hörs i världen. Därför har vi ett särskilt ansvar att göra oss hörda också när det gäller den nödvändiga reformering som FN måste genomgå om det ska kunna fullgöra sitt uppdrag som ett fredsskapande och fredsbevarande organ.Med ambassadör Jan Eliasson som generalförsamlingens president har Sverige dessutom getts unika möjligheter att inta en ledande roll i det nödvändiga reformarbetet.
Fler artiklar från Debatt