06 mars 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Vad är kristdemokraternas vision för abortpolitiken?

I Dagen 25/1
försvarar Chatrine Påhlsson Ahlgren och Stefan Attefall kristdemokraternas nya abortsyn. De säger sig välkomna en debatt men bemöter knappast något av den massiva kritik som framfördes i Dagen föregående dag.
I stället presenterar de en rad påståenden, varav många är direkt felaktiga och vilseledande. De säger att ”erfarenheten visar att aborter utförs även om de är förbjudna”. Det är en sanning med avsevärd modifikation. I Sverige är aborter förbjudna under en stor del av graviditeten och i våra grannländer är de flesta aborter förbjudna efter vecka 12. Någon illegal abortverksamhet förekommer, såvitt känt, inte i dessa fall.
De menar vidare att det ”inte är rimligt att någon annan än kvinnan själv fattar det avgörande beslutet”. Så må vara, men bara under en begränsad del av graviditeten. I de allra flesta länder, inklusive Sverige, har man bestämt att kvinnans beslut bara gäller ett visst antal veckor. Och det är faktiskt det debatten till stor del handlar om, nämligen under hur stor del av graviditeten kvinnans beslut ska vara rådande.
De tar också upp
förebyggande arbete och det är bra. Men i det förebyggande arbetet borde det vara en självklarhet, inte minst för kristdemokrater, att också betona alternativ till abort, alltså stöd och hjälp till den oplanerat gravida kvinnan som önskar föda sitt barn.
Pålsson Ahlgren och Attefall hävdar vidare att antalet aborter per tusen kvinnor beräknas ”vara lika högt som i Sverige”. Hur denna beräkning gjorts framgår inte. Det finns gott om officiella såväl som inofficiella uppgifter som visar att siffran är avsevärt lägre än i Sverige.
Sedan hänvisas till EU och behovet av anpassning till lagar i andra EU-länder. Varför vi inte skulle anpassa tidsgränserna i vår abortlag till EU säger de ingenting om.
Det är också här det stora problemet ligger. Genom att Sveriges ålderstigna lagstiftning medger så kallad fri abort upp till 18:e veckan är det sannolikt främst för att genomgå sena aborter som kvinnor från andra länder söker sig hit om nya regler införs. Erfarenheter från främst Storbritannien och Holland visar detta mycket tydligt. Att hänvisa till Danmark ter sig märkligt - de har en mer restriktiv abortlag än Sverige, men det nämns alls icke i artikeln.
Pålsson Ahlgren och
Attefall vänder sig mot uttrycket ”abortturism”.
Det kan vara bra för dem att veta att det uttrycket myntades av abortliberaler i RFSU och Liberala Ungdomsförbundet för flera år sedan.
Till sist utbrister de: ”En svår fråga löses inte genom att sticka huvudet i sanden”. Om de tycker att abortfrågan kommer närmare sin lösning genom ytterligare liberalisering och att Sverige öppnar sina gränser för sena aborter, tror jag många kristdemokrater häpnar. Sanningen är den att Göran Hägglund & Co sjabblar bort en historisk möjlighet att förverkliga en politik som tar det ofödda barnets värde på allvar. Inte främst genom att öppna för ”abortturism” men genom att underlåta att se över en förlegad abortlag och ett misslyckat abortförebyggande arbete.
Eller ser Pålsson Ahlgren och Attefall inga problem i den svenska abortpolitiken? Är de snabbt ökande tonårsaborterna inget att se över eller bry sig om? Den frågan ignoreras helt i deras inlägg.
Vad är kristdemokraternas
vision med abortpolitiken? Hur ämnar socialministern gå vidare? Finns det någon agenda? Finns det något hopp för alla kristdemokrater som trott att de ofödda barnens ställning skulle stärkas med kristdemokratiska värderingar i regeringskansliet?
Fler artiklar från Debatt