18 maj 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Jag är glad att vi vågade välja en kristen friskola till våra barn

Jag har två
barn som går på en friskola. Äldsta pojken har gått där i fyra år, och har nu börjat klass åtta. Lillflickan går på deras dagis.
Min son har nu fått diagnosen dyslexi, men har i flera år haft problem med läs- och skrivsvårigheter och en liten tendens till autism. Han har gått i tre olika kommunala skolor, och vi har flyttat flera gånger, bara för att han skulle få en bättre skola och bättre möjligheter. Sista åren i den kommunala skolan gick han i en särklass med bara fyra elever. Äntligen började han utvecklas och få den hjälp han så väl behövde. När kommunen skulle lägga ner denna särklass, gick mitt liv och alla år vi kämpat i kras.
Rektorn ville sätta sonen i en vanlig klass med 30 elever, där han skulle få extra hjälp bara några timmar i veckan av en speciallärare som även hade flera andra elever på olika skolor.
Då han inte hade någon diagnos, fick han inte den hjälp han behövde och diagnosen skulle ta tid. Jag ansåg att detta inte var ett alternativ utan skulle hindra min sons utveckling och framgångar.
När han skulle börja
klass 4, fick han börja i Flens kristna skola. Min sons pappa var lite ifrågasättande, då ingen av oss är speciellt kristna av oss, fast vi båda är döpta och konfirmerade. Jag sa att vi skulle prova ett år, det kunde inte bli värre! Skolan drivs av en församling, men vi är inte med där, vi har inte blivit tvingade att gå med heller och båda mina barn verkar trivas.
Det speciella med skolan är att de varje dag har en morgonsamling och att de en gång i veckan har kristendomskunskap. Var inte så länge sedan mina egna föräldrar hade katekesen och sjöng psalmer i skolan. Det andra jag snabbt märkte att de har få elever, cirka 15 i varje klass, alla lärare är behöriga och skolan är öppen för alla. Där går barn från olika delar av världen och det finns ett stort föräldraengagemang.
Det finns även en kristen etik och medmänsklighet som borde finnas i alla skolor då mobbning och utanförskap blir allt vanligare.
Vad är det då
som gör att fler och fler väljer friskolor? Har den kommunala skolan mindre resurser och i så fall varför?
Skolministern Jan Björklund vill ha skärpt kontroll av friskolor, särskilt religiösa, och självklart ska man akta sig för extremister och se upp för motsatt effekt av integration i samhället. Jag anser att det är självklart att skolverket har rätt att gå in och stänga skolor. Men jag frågar samtidigt vilka kontroller som görs på kommunala skolor? Hur många elever går i klasserna, hur många lärare är obehöriga, och vad görs det åt mobbning, nollning, utdelning av resurser och uppmärksamhet mot elever med särskilda behov och för elever med högt IQ.
Kan vi lära oss något av friskolorna? Kan de kommunala skolorna få liknande inriktningar som friskolorna erbjuder? I framtiden är jag inte rädd för att även välja en friskola som gymnasieval. Det beror helt på vad den kommunala har att erbjuda.
Fler artiklar från Debatt