13 april 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Vi är präglade av den tidiga kristenheten


Jag är tacksam för Göran Lennartssons svar den 20 februari på min kritik. Det visar att vi kanske inte står så långt ifrån varandra i synen på den tidiga kyrkan. Inte heller jag har någonsin förfäktat att man skall ha en naiv och romantiserad syn på det första kristna, vare sig det handlar om Galileen eller Kappadokien.

Tvärtom menar jag att man bör kritiskt utforska skrifterna, både de bibliska och de fornkyrkliga. Möjligen uppfattar jag prövning på ett något annat sätt eftersom historien lärt mig att vår bedömning ofta bara återspeglar vårt eget begränsade synfält, och därför är det framför allt min egen syn jag prövar när jag forskar. Inte heller jag förnekar kulturella skillnader i tidig kristen tid, de är ju uppenbara redan mellan Paulus och Matteus, och inte heller jag menar att vi skall bejaka en för oss främmande platonsk grundsyn. Men självfallet stod kyrkofäderna kulturellt närmare Nya testamentets författare än vad vi gör.


Så här långt är vi kanske helt överens. Den stora skillnaden, som Lennartsson inte berör, är väl att jag menar att vi inte kan hoppa direkt tillbaka till Jesus i Galileen, till den historiska nollpunkten och därifrån bedöma det som följde. Så fungerar inte historien. Det leder bara till att vi skapar en egen Jesusbild, präglad av vår tid och använder den som mall. Risken är att vi står där med en kyrka som mer är en tidsbunden idégemenskap än en kropp.

Vi har, menar jag, ingen annan möjlighet att fördjupa vår förståelse av kristen tro än att bedöma vår egen i ljuset av traditionen och det gäller även vår egen bibelläsning. Utan relation till genom århundraden levd kristen tro riskerar vi att stå där med våra idéer, en tro utan kropp.

Att den tidiga kristenhetens erfarenheter, reflektioner och genom tiderna lästa texter har en särskild tyngd är väl inte så konstigt, de är gemensamma och har präglat det arv vi står i, det vi har att föra vidare.

Fler artiklar från Debatt