Jag efterlyser forum för samtal om kristen livsstil och vad som är synd

Förr ventilerades frågor om livsstil och synd öppet i frikyrkan. Ventileras frågorna i dag, 2008? Jag vill påstå att svaret är nej. I takt med samhällets ökande tempo har kyrkans roll i människans tillvaro minskat.

Den som vill samtala om kristen livsstil får leta någon annanstans än i kyrkan, för där finns sällan sådana forum. Samtal, till exempel i mindre grupper i en församling, borde vara självklara i en tid som vår. Genom att ventilera våra tankar och frågor kan vi lära oss av varandras tro och öka samhörigheten mellan gamla och unga i en församling. Troligen upptäcker vi att där finns olika värderingar och bibeltolkningar, men förhoppningsvis så lika att vi ändå är på väg mot samma mål.

För 60 år sedan fanns det en tidsskrift som gavs ut inom pingströrelsen: "Den Kristne". Med Lewi Pethrus som ansvarig utgivare försökte redaktionen besvara läsarnas frågor om hur en kristen ska leva.

I en ny bok har jag sammanställt närmare hundra frågor och svar ur "Den Kristne". Frågorna och svaren är ett tidsdokument. Här ryms alla de klassiska frågorna om bio, hårfrisyrer och dans. Förr ansågs bio och andra världsliga företeelser vara syndrelaterade och skilja människan från Gud.

Synen på synden har förändrats. Frågan är vad den kristne i dag skulle vilja placera bland syndrelaterade saker? Förs det någon öppen diskussion om detta i frikyrkorna?

Det som fascinerar mig med tidsskriften "Den Kristne" är att redaktionen ville besvara frågor utifrån Bibeln. Även om svaren gav uttryck för en snäv bibeltolkning fanns det en vilja att leva rätt och att hitta svaren. Man ville hitta receptet för en kristen livsstil.

I min bok ("Är det synd att tro på tomten? - Pingstvännerna och livsstilen, förr och nu") kommenterar ett 30-tal pingstvänner i dagens församlingar varför de resonerade som de gjorde på 1950-talet. Flera av de intervjuade uttrycker en respekt för gamla tiders pingstvänner, för att de trots sina svart-vita svar ville andra väl.

Det vore fel att påstå att dagens pingstvänner skulle vilja varandra mindre väl. Men ändå kan jag undra om vi inte blivit sämre på att ta vara på varandras tankar och värderingar. Pingströrelsen, som jag själv tillhör, har alltid varit bra på undervisning men dålig på att skapa samtalsforum. Kanske är det dags att vi sätter oss ner och lyssnar på varandra? Jag efterlyser forum i varje församling där medlemmar i små och stora grupper kan diskutera vad som hör till en kristen livsstil.

Hur betraktar pingstvänner i dag sina timmar framför tv:n, alkoholkonsumtion och internetpoker? Är det förenligt med ett kristet liv att samla pengar på hög, eller att ta villalån och sätta sig i skuld hos en bank för resten av sitt liv? Hur förvaltar vi vår tid?

Mest av allt undrar jag: Har pingstvännen fortfarande en kristen livsstil? Jag vill påstå att pingstvännen hade det på 1950-talet. För 60 år sedan pågick en kamp för att kartlägga synden. Fler än jag är glada över att pingstvänner inte längre utesluts på grund av syndakataloger och snäva bibeltolkningar.

Men att diskussionerna om synd och kristen livsstil försvunnit tycker jag är sorgligt. Finns det fler kristna som tycker att det vore värdefullt med samtal om vad kristen livsstil innebär i dag?