Vad tror egentligen Svenska kyrkan?

Teologen och etikforskaren Ann Heberlein har bland annat i Dagen (15/8) kritiserat Svenska kyrkan för urvattnad förkunnelse. Kyrkan är inte bara Bamseprat, svarade biskopen i Lund, Antje Jackelén (Dagen 11/9). Jag tycker att det är bra att någon av biskoparna ville svara Ann Heberlein. Hennes ord hade i sämsta fall kunnat stå där obesvarade.

Jag håller med Ann Heberlein i hennes kritik men kommer inte till samma beslut, att lämna kyrkan. Jag dömer henne inte för det, det är hennes beslut. Samtidigt kan jag känna sorg över att det ska gå så långt att en människa ser sig tvungen att lämna en gemenskap på grund av att det som borde vara en självklarhet, i detta fall god förkunnelse, saknas.

Jag håller också med Antje Jackelén om att en församling behöver möta människor utifrån deras mognad i tro och i livet, och det tror jag att Ann Heberlein också gör. Det hon saknar är den fasta födan, ett språk för vuxen tro, för att uttrycka sig som Ylva Eggehorn. Visst kan vi finna detta språk i Svenska kyrkan. Vi kan säkert, både Lundabiskopen och jag, ge exempel på goda förkunnare liksom mindre duktiga förkunnare.

Det svåra med att föra denna diskussion är att det inte finns någon vetenskaplig forskning som visar på vad dålig förkunnelse är, var den förkunnas och av vem. Vi är utlämnade åt vår känsla och erfarenhet av att lyssna på olika predikanter, för att forma vår åsikt i ärendet. Denna känsla och erfarenhet kan snabbt vederläggas av någon som har en annan erfarenhet och känsla. Därför tänker jag inte ta upp de antal dåliga exempel jag har, eller några av de exempel Ann Heberlein tog upp. Det jag vill visa på är något av den förkunnelse som förs på Svenska kyrkans officiella hemsida. Dock inte allt.

Om någon surfar in på hemsidan och väljer fliken "Tro" och sedan "Vad är kristen tro" möts man av något som i bästa fall kan liknas vid ett lamt och ostrukturerat försök att förklara vad kristen tro är. Låt mig ge några exempel, och kom ihåg att detta är Svenska kyrkans officiella ståndpunkt i ämnet "Vad är kristen tro":

"Kärlek är grund och mål för kristen tro. All äkta kärlek kommer från Gud. Det är kärleken som ger liv."

"Jesus har en särskilt nära relation till Gud, han är Gud själv som människa."

"Bibeln är en tjock bok med många delar ..."

Tre citat som är tagna ur en text, men jag kan försäkra att det inte blir bättre att ha dem kvar i texten. Grunden för kristen tro är inte, som det står längre ner i texten, kärlek mellan människor och mellan Gud och människa. Grunden är Kristi verk på korset, vilket förövrigt inte nämns en enda gång.

Inte heller nämns synd och nåd, eller det faktum att medan vi ännu var syndare gav Jesus sitt liv för vår skull, till lösen för alla. Inte heller står det att tro handlar om att lita på detta Kristi verk, att det gäller dig. Du är förlåten. Att detta verk, i oss, skapar en kärlek till Gud och även till våra fiender är en frukt av Anden, men grund och mål? Jo, jag har läst i Första Johannesbrevet 4:16 ff att Gud är kärlek ..., men det framgår inte heller i artikeln.

"Jesus har en särskilt nära relation till Gud, han är Gud själv som människa." En av de märkligare meningar jag sett i en text om kristen tro. Det finns i vår kyrka något som skulle kunna kallas en trinitansk förvirring. Exempel på det är som ovan, men också när vi citerar Johannes evangelium 14:6 om Jesus som vägen, sanningen och livet och enda vägen till Gud. Fast så står det faktiskt inte, utan Fadern. Det hör ihop med Johannes prolog om att Sonen är den som visar oss Fadern, och Gud eftersom han själv är Gud, och då inte endast som människa. Fader, Son och Ande = Gud, varhelst de än befinner sig.

"Bibeln är en tjock bok med många delar ..." Jag var bara tvungen att ta med denna första del i en mening. Den talar för sig själv. Är detta Svenska kyrkans officiella hållning?

Det finns fler exempel på andra delar av vår hemsida, som skulle behöva en översyn. Det är inte så konstigt om det är tunn förkunnelse i våra församlingar om detta är vad som kännetecknar den kristna tron, enligt Svenska kyrkan.

Frågan är hur många av våra kristna syskon i andra kyrkor, som håller med om det som står på vår officiella hemsida.

Det är inte min mening att raljera. Jag är ärlig i mitt uppsåt och min sak. Jag håller med Ann Heberlein. Förkunnelsen är enligt min mening ofta för tunn.

Kan det bero på att präster inte får tillräckligt med tid för predikoförberedelse av sin församling, slarvar med sin egen bibelläsning och sin egen förkovran efter studietiden, undermåliga investeringar av bibelkommentarer och annan teologiskt litteratur till det egna biblioteket sedan de lämnat lärosätets välfyllda bibliotek?

För att nu nämna några orsaker.