Den 2 maj arrangeras Jesusmanifestationen för andra gången. Det är ett mycket frimodigt projekt måste sägas. Vi kristna behöver vara mer frimodiga. Ändå ställer jag mig mycket tveksam till Jesusmanifestationens format.
Syftet är att visa på kristenhetens enhet, den minsta gemensamma nämnaren utgörs ju som bekant av Jesus Kristus , vilket också är mycket lovvärt.
Men frågan som ideligen dyker upp hos mig är: Vad visar Jesusmanifestationen egentligen upp för alla som inte är kristna som med all säkerhet kommer betrakta manifestationen i Stockholm den dagen? Det är för dem okända sånger, okända gester, okända uttryck, okända böner - på det hela taget en mycket okänd religion för de allra flesta svenskar.
Trots Jesusmanifestationens välvilja, och säkerligen välsignade vision, är jag rädd att Jesusmanifestationen måhända enar kristenheten men ökar avståndet till de ickekristna. Frimodigheten fick företräde framför förståelsen.
