Barn som vill se såpor på tv kan göra det varje dag och flera gånger om dagen. Och det är många barn som vill. Flera hundra tusen barn mellan fyra och fjorton år i Sverige ser varje vecka på de så kallade reality-serierna. Detta oroar mig starkt eftersom programmen sprider en mängd värderingar som de yngre barnen inte har en chans att kunna sortera och värdera. Det är nog så svårt för vuxna.
Barnen kastas vid varje program under tre kvart in i en vuxenvärld med flera problem än vad de flesta av oss möter under hela livet.
I bland säger vi att barn ljuger så att de tror sig själva. Det är precis vad de gör när de fabulerar. Under ett utvecklingsskede flyter fantasi och verklighet samman.
I trafikupplysningssammanhang har vi lärt oss att barn inte bör cykla på trafikerade vägar före tolvårsåldern, trots att de kanske lärde sig cykla i fem-sexårsåldern. Det beror på att de inte är mogna för det. Det handlar om en utveckling steg för steg, intellektuellt och känslomässigt, i kombination med kunskap och egen erfarenhet. Men barnen måste också vara mogna för det.
Av samma mognadsskäl, så är det först i elva-trettonårsåldern som ett barns sätt att tänka och känna är tillräckligt utvecklat för att ha en chans att kunna förkasta eller ta emot, bearbeta och tillägna sig värderingar på ett sätt som närmar sig den vuxnes.
Min uppmaning till föräldrar är, att vi måste ta tillbaka makten från tv-program när det gäller våra barn och deras värderingar. Det är dags för föräldrar att återta rollen som barnens livsguider.
I en undersökning som gjordes i USA för 25 år sedan fick barn lista sina viktigaste förebilder. Då toppade föräldrarna listan tätt följda av lärare och kompisar. I samma undersökning tjugo år senare låg föräldrarna på en föga hedrande femteplats och lärarna på sjätte.
Mycket talar för att förhållandena är likadana i Sverige. Ett barns viktigaste förebilder i dag är kompisar, media, reklam och musik i nämnd ordning. Och då skall vi komma ihåg att kompisarnas värderingar också är en produkt av det som ofta ligger utanför deras föräldrars värderingar. Tala om rundgång.
Det är en mycket skrämmande utveckling att föräldrarnas inflytande minskat i betydelse. För vem ska barnen luta sig emot när åskan går i deras liv. Senaste årets Robinsonvinnare i TV4? I den här artikeln ska jag inte tala om för föräldrar vilka värderingar som jag tycker ska råda. Det är i det här sammanhanget ointressant. Min ambition är, att föräldrar ska förstå att barns värderingar inte är något genetiskt nedärvt, utan att de kommer genom yttre påverkan.
Det finns alltså förklaringar till att allt fler föräldrar i dag oroar sig för att deras barn uppvisar ett onormalt sexuellt beteende, inte minst i sitt språkbruk. Det finns förklaringar till att klädmodet gör våra barn till sexobjekt. Det finns förklaringar till att småpojkar deltar vid sexuella
trakasserier.
Ingen av oss vuxna skulle tillåta att någon främmande eller känd människa satt hemma i våra vardagsrum, och talade om våra hjärtefrågor inför oss och våra barn, på ett sätt som vi inte accepterade. Det skulle dröja högst tio sekunder innan vi reagerade och sa emot.
Därför vill jag uppmana alla föräldrar, att själva med papper och penna tillgängligt, mycket vaket och kritiskt titta igenom de program som barnen ser, och anteckna varje gång, det sägs, visas, påstås, skildras värderingar som du på inga villkor vill ska bli dina barns.
Kära föräldrar, det ni inte accepterar att någon människa förmedlar oemotsagt inför dina barn ska du inte heller tillåta tv:n att göra.
Det är inte farligt att ta konflikt med sitt barn genom att ibland förbjuda det att se ett visst tv-program. Och om barnen tittar, sitt med, dela ditt barns upplevelser, förklara och ifrågasätt om det behövs. Det är du som förälder som sätter gränserna, inte tv-serier, kompisar, musikbranschen eller modereklamen.
Glöm aldrig, aldrig bort att det är du som förälder som är ditt barns viktigaste förebild.
Även vår kung har i sommar reagerat mot mobbningsprogram, som till exempel Robinson. Han vill ha mer av scouting. Gärna det.
