Jag har på nära håll följt debatten om kvinnors och mäns roll i den kristna församlingen i både Sverige och Norge och kan från mitt lågkyrkliga perspektiv inte läsa Bibeln på annat sätt än att Gud har valt att lägga det övergripande herde- och läroansvaret i församlingen på män. Hur det sen skall lösas praktiskt, får vi i varje givet sammanhang jobba vidare med, under bön om Guds ledning. Lika tydligt läser jag att Gud gör oss män huvudansvariga för beslut som tas i familjen/äktenskapet. Däremot hittar jag inget i Bibeln om "ämbetet" eller om att det i andra sammanhang ska var manliga chefer.
En fara i det teologiska resonemanget är när krockarna mellan teori och praktik leder till att man omprövar sin teologi- är det att utgå från Guds ord? Ett annat argument är det ständigt återkommande att "Jesus sände en kvinna med det största av alla budskap"- det handlar väl inte om att vara herde eller lärare? Jag är den förste att uppmana alla kristna att på alla sätt vittna om Jesus uppståndelse - så att Gud kan rädda dem för evigheten.
Varför upprörs vi över att Gud ger olika gåvor och uppgifter till olika människor och underförstått menar att vårt värde sitter i om vi gör det ena eller andra? Jag har ofta förundrats över (men aldrig ifrågasatt) att vi män "fråntagits rätten" att utföra det största en människa kan göra - bära fram och ge liv till en ny människa - är det diskriminering?
Att Gud lagt ner vissa saker i skapelseordningen (även olika uppgifter), bör vi inte förändra, men att detta blev förvridet av syndafallet (och använts för att härska och förtrycka), det ska vi kämpa emot. Både Jesus och Paulus var radikala, och gick emot invanda mönster, men de bröt inte med skapelseordningen. Låt oss se möjligheterna i stället för att fastna vid de gåvor/uppgifter vi inte fått.
Det som ändå smärtar mig mest i debatten är känslan av att människovärdet skulle ligga i om vi kan utföra en viss uppgift eller inte. Om vissa tjänster är mer värda än andra, så värdesätter vi människor utifrån vad de kan ha för uppgifter, vilket leder till att den som inte kan utföra dessa "högre värderade" uppgifter (exempelvis på grund av fysisk eller psykisk begränsning) blir mindre värda. I Guds rike grundar sig aldrig vårt värde på vad vi kan eller inte kan utföra - där är vi all "ett i Kristus" och äger ett oändligt värde som skapade och återlösta Guds barn.