Resenärerna från Pingst har presenterat sina resplaner till Rom, nu senast den 13 april när Sten-Gunnar Hedin gett en uttömmande motivering till varför resan blir av. Några kommentarer har kommit fram 30 mars från personer som tycker annorlunda. Ett sådant här viktigt vägval måste dock få belysas så brett som möjligt.
För att pingstledarna, även andra samfundsledare också för den delen, har ändrat färdriktning måste vi var och en ta ställning och välja vilken väg vi ska gå. Jag tror därför inte att jag är ensam om upplevelsen av att en allt starkare oro och vånda börjat växa inombords. Vart är Sveriges kristenhet på väg? Den helige Ande som bor i mig är i alla fall inte tvetydig om vägen till sanningen. Den visar mig vägen genom Guds ord och tar inga irrvägar genom traditionens träsk. Hur fin er dialog än är kära ledare, kan ni som andliga ledare aldrig komma fram till en gemensam sanning eller enhet, då själva trons grunder skiljer sig så totalt.
När vi vet att Katolska kyrkan står för följande:
Påven är Jesus ställföreträdare här på jorden och felfri människa.
Helgon tillbeds och dyrkas. Framför allt Maria, Jesus moder, som man också tror är delaktig i syndernas förlåtelse.
Eukaristin, offermåltiden, som är ett ständigt pågående oblodigt offrande av Jesus.
Man har offermåltiden för döda själar och ber att tiden i skärselden ska förkortas.
Genom bikt och avlatsbrev kan man köpa frälsning för sin egen och även avlidnas själar.
Bibeln är underordnad traditionen, som är nertecknad i Katekesen och talar om för oss hur vi ska förstå Bibeln.
Man behöver inte vara teolog för att förstå att detta är villoläror. Mot denna bakgrund är det helt ofattbart för mig att pingstledarna har tackat ja till inbjudan att besöka Rom. De åker inte på en nöjesresa som turister utan representerar Sveriges pingstsamfund. I stället borde de vända sig bort.
Jag är ingen teolog utan endast en liten Jesus lärjunge som dagligen söker sanningen i Guds ord. Jag är uppvuxen inom Pingst och har genom åren tillhört flera olika församlingar. Numera tillhör jag en fri evangelisk församling utan någon som helst koppling till Sveriges kristna råd (SKR). Majoriteten av kristna församlingar i dag är medlemmar i SKR. Alla samfund är representerade och samfundsledarna sitter med i SKR:s styrelse. SKR har antagit och skrivit under dokumentet Charta Oecumenica, en slags ekumenisk handlingsplan för alla Europas kyrkor som tillkom vid en konferens i Europa 2001. SKR:s medlemmar förväntas arbeta efter denna handlingsplan som innehåller ett stort antal förbindelser. Församlingar förväntas till exempel erkänna olika kristna traditioner, erkänna varandras dop och leva i eukaristisk gemenskap. Din pastor och dina församlingsledare borde redan vid det här laget informerat församlingen om dessa direktiv. Eller?
Om inte, gå in på nätet. Googla på Charta Oecumenica och bilda dig själv, som församlingsmedlem, en egen uppfattning om vad som står skrivet i detta dokument. Du behöver inte läsa många rader för att förstå vem som står bakom detta dokument, nämligen Katolska kyrkan. Dokumentet som helhet hittar du på SKR:s hemsida.
Låt ingen pastor eller samfundsledare nu föra dig vilse från vägen. Följ bara inte med strömmen utan kontrollera om färdriktningen stämmer med Guds ord.
Utvecklingen går oerhört snabbt. 2007 ansökte Pingst och Evangeliska frikyrkan om medlemskap i SKR. I dag, fyra år senare, har pingstledarna fattat katolske biskopen Anders Arborelius hand och tackat ja till hans erbjudande om resan till Rom.
Gud uppmanar oss att pröva vad som predikas. Stämmer det överens med hans ord? Ordet ekumenik finns inte i Bibeln. Den medför i sin förlängning ett kompromissande med sin andliga övertygelse. Guds ord uppmanar oss "att bevara Andens enhet". Vi kan aldrig ha Andens gemenskap med en kyrka som tror på och sprider ren villfarelse. Vi kan endast vara "ett i Anden" med den som är pånyttfödd i Kristus och grundar sin tro på Guds ord.
