Sigfrid Deminger ställer sig, i en personlig reflektion om sitt återinträde i Svenska kyrkan, frågan om inte frikyrkligheten har haft sin tid. Då det handlar om den trosgemenskap som både räckt mig den kristna tron och som jag i dag tjänar som pastor berör artikeln viktiga frågeställningar som jag vill kommentera.
Jag möter människor som gör andliga erfarenheter av mötet med Kristus i gudstjänster, Alpha-kurser, smågrupper, söndagsskola, ungdomsmöten och bibelstudier just i dessa miljöer i vårt land. Detta gör att jag anser att generaliserande beskrivningar av svensk frikyrklighet, som främst en social konstruktion utan egentlig andlig substans, är ytliga och missvisande. Att konstatera de brister som finns är inte svårt. Frågan kan dock ställas hur den research sett ut som kommit fram till att Sverige kanske skulle klara sig bättre utan alla trosgemenskaper som finns i de olika frikyrkliga miljöer vi möter i Sverige.
Jag mötte för ett par år sedan en tjej i 20-årsåldern på ett tåg. När hon förstod att hon för första gången i sitt liv pratade med en slags präst försökte hon få hjälp att tolka sitt livs då hittills enda upplevelse av kyrka och gudstjänst. När hon försökt imitera det hon hört hamnade vi i ett samtal där jag försökte förklara begreppet liturgisk bön. När hon sedan frågade om vi också ägnade oss åt det hon hört kallas nattvard var hennes spontana reaktion: "Vad äckligt, äta kött och blod?"
Trots mina teologiska studier gjorde den bristande förkunskapen i kristen tro och terminologi hos henne att den pedagogiska utmaningen att förklara vad hon varit med om var gigantisk. Som kyrka i Sverige är vi i dag att betrakta som en missionsstation i ett land där kunskapen om kristen tro på många håll är obefintlig och där regelbundna gudstjänstfirare är en utrotningshotad företeelse. Det finns i denna situation ett stort antal församlingar som gjort vägvalet att strategiskt jobba för att utveckla söndagarnas traditionella gudstjänster till "instegsmiljöer", där målsättningen är att skapa rum där människor kan ta sina första steg mot förståelse av kristen tro. När vi läser de nytestamentliga texterna om nattvarden uppfattar vi den primärt som en praktik för dem som genom tron och dopet är förenad med Kristus. Vi strävar därför efter en vitalisering av nattvardens praktik i regelbundna församlingsmöten och i smågruppernas lärjungaskapande miljöer. Att dessutom stärka bibelbruket genom att erbjuda andlig vägledning, webbaserad undervisning och själavård etcetera. är absolut nödvändigt.
Att diagnostisera förändringar som man själv inte uppskattar som brist på vördnad för det heliga tror jag man gör klokt i att vara försiktig med. Det är svårt att hitta en biblisk manual för gudstjänstordning, pastorers klädkod eller musikstil. Då församlingen har en tidlös kallelse att kontextualisera evangeliet i varje tid och kultur måste detta med nödvändighet kunna se olika ut från tid till tid. Jesus talade från en båt, uppe på ett berg och sittande på en brunnskant. Att inte bevara predikstolarnas tidigare utformning innebär inte för mig en devalvering av förkunnelsens betydelse.
Jag har ingenting emot orgelmusik men noterar i mina samtal med vänner och grannar om musik att det i dag är ett ganska perifert kulturellt uttryck. Att många kyrkor i dag helt saknar organister beror nog mer på förskjutningar i de kommunala musikskolorna och i kulturen än beslut tagna i någon församlingsstyrelse. I ljuset av den enorma mångfald som finns i musik och kulturlivet i Sverige i dag utanför kyrkans väggar ser jag ett enormt behov av en breddning av det extremt smala kulturella uttryck vi levt med som kyrka under lång tid.
Min erfarenhet av Svenska kyrkans teologiska positioneringar, formande av ledarskap och gudstjänst gör att jag tvivlar på att en nedmontering av svensk frikyrklighet och ett kollektivt intåg i Svenska kyrkan skulle vara hela lösningen på utebliven väckelse, ett minskat bibelbruk och en tilltagande sekularisering. Jag tror att vi behöver en förnyad mångfald av församlingar som med olika kultur och betoningar hittar Guds unika fingeravtryck i sitt sammanhang och släpper loss dess inneboende kapital av kraft och kreativa gåvor för att måla bilden av Jesus så att han blir känd, trodd, älskad och efterföljd av människor i vår tid.