Marcus Birro: Ni har glömt varifrån ni kom

Jag är glad att det blev en sansad och värdig debatt, eller skriftligt samtal är ett bättre uttryck, efter artikeln om KD och planerna på ett nytt parti.

Maria Larsson inbjuder till lunch och samtal och det mötet blir av nästa vecka. Hon får sagt mycket klokt i sin text och det är bara att konstatera att hon effektivt lyckas likvidera en naiv drömmares storslagna planer på praktisk förändring. Jag är inte tillräckligt smart för politik. Men med ministrar som Maria Larsson känns det inte enbart förskräckligt. Synd bara att Larsson märks så lite i den större, offentliga politiska debatten.

Felicia Svaeren håller delvis med mig och delvis inte med mig. Också hon håller en ärevördig och sympatisk ton, särskilt när hon inte håller med mig. Hon vill hellre att jag och andra ska hålla oss borta från politiken (den önskan delar hon för övrigt med min hustru) och i stället ska vi vara tändvätska under redan etablerade KD. Det är den enkla vägen ut. Men jag har aldrig varit en man som tagit den enkla vägen ut.

Mest besviken och förundrat förgrymmad är Henrik G Ehrenberg som påstår att jag medvetet blundar för KD:s politik. Nej, herr Ehrenberg. Det är just den plågsamma synen av er politik som fått mig att agera. Jag är mycket, men inte blind. Jag tror inte heller att alla dem som INTE röstar på KD är blinda, utan att nästan allihop är kompetenta nog att veta vad de inte röstar på. Vi ser och vi hör. Sedan väljer vi. Så fungerar det.

Ehrenberg påstår att jag använder KD:s dåliga opinionssiffror för att “göra mig själv viktig”.

Det låter som när min treårige son leker i sin sandlåda. Jag är fyrtio år och har inte längre den allra minsta lust att göra mig själv viktig. Detta handlar inte om mig, herr Ehrenberg. Det handlar om KD:s framtid, om svensk politik och om behovet av praktisk och politik omsorg.

För ett år sedan hade jag den naiva föreställningen att kanske vara med om att försöka lyfta dessa dåliga opinionssiffror. Minns du det?

Sedan rabblar Ehrenberg upp alla dem han anser att JAG glömt. Människor som vill hjälpa men inte vill tåga under röd flagg... Jag läser det om igen och förstår ingenting. Det är inte JAG som glömt, herr Ehrenberg, det är du och ditt parti som helt glömt varifrån ni kommer. Det är precis de människor jag ser och hör.

Det är KD som tappat väljare och stöd. Varför? Därför att ni själva medvetet gjort er umbärliga. Ni har rasat ner i Moderat-ravinen. Ni har sålt ut er själ för att få sitta med de stora borgerliga pojkarna och röra i en allt klibbigare gröt. Så är det. Jag har inte glömt någonting.

Ehrenberg tycker det är skamligt att jag vill göra praktisk solidaritet till politik. Jag tycker det är skamligt att KD, som hade chansen, väljer att INTE göra det. Kristdemokratisk politik borde väl handla om praktisk solidaritet?

KD skulle må bäst om etiketteringen upphörde och debattörer slutade peka finger, skriver Ehrenberg. Med andra ord. Tystnad! Rättning i leden. KD vill inte höra sanningen. Därför ber dem sådana som mig och andra att hålla käften. Ehrenbergs inlägg är ett utmärkt bevis för ett partis vilsenhet. Att oförskämt be sympatisörer och andra att hålla käften kommer inte främja och lyfta KD över den ravin man just nu envist väljer att fortsätta rasa ner i.