Vad är en människa värd?
”Ett människoliv är ovärderligt!” – det är vi nog alla överens om. Ändå köps och säljs människor för en struntsumma varje dag. Även i Sverige, och förmodligen inte alls så långt ifrån där du och jag bor.
I mars 2012 gav US State Department ut en rapport som hävdar att 27 miljoner människor världen över just nu är fast i människohandlares grepp. De är slavar helt enkelt, de kan inte ta sig ur sin situation. Det är nästan tre gånger så många som de som såldes som slavar från Afrika till Amerika på 1700–1800-talen ... 20 000 män, kvinnor och barn säljs i Europa varje år. Svenska polisen tror att 400–600 personer säljs till Sverige varje år, kanske är de ännu fler …
Till oss kommer de framför allt från länder i Östeuropa, Afrika och Asien, men även svenska unga kvinnor råkar ut för så kallade sex trafficking i Sverige. Det är just till sexindustrin som 79 procent av dem säljs. 88 procent av offren är kvinnor och barn. De som inte hamnar i sexindustrin utnyttjas som billig arbetskraft, till tiggeri, bärplockning med mera.
Att sälja andra människor har blivit en av de allra mest lukrativa och snabbast växande affärsverksamheterna på den illegala marknaden. Globalt omsätts cirka 32 miljarder US dollar per år! Och efterfrågan verkar vara enorm! I ett av våra grannländer där prostitution är laglig "betjänar" 400 000 prostituerade 1,2 miljoner män per dag. Det blir en omsättning på åtskilliga miljarder euro per år.
Det är lätt att drunkna i alla siffror och det blir svårt att relatera till vad detta egentligen innebär, speciellt när man kanske inte tycker att man kan se något i sin egen närhet, trots att folk påstår att det finns överallt. Samtidigt känns det svårt att ignorera det. Men vad kan man göra?
I vår församling på Cypern ställde vi oss samma fråga. Vi hade hört att problematiken var stor, men vi kände ingen som arbetade med frågan och hade själva ingen erfarenhet. För att få lära oss mer anordnade vi en seminariehelg om människohandel. Vi var så omtumlade efter den där helgen, ingen av oss hade nog anat vilka grymheter det egentligen handlar om! Seminariet skakade i alla fall om oss tillräckligt för att forma en arbetsgrupp som skulle försöka komma fram till hur vi kunde gå vidare.
Vi började gå bönepromenader runt stan. En timme varje torsdagskväll. Vi vandrade gata upp och ner i flera månader. Ibland stannade vi framför nattklubbar eller skumma barer och bad lite extra. Vi bad att Gud skulle visa oss det vi behövde se, men inte kunde se med våra ovana ögon. Vi bad att klubbarna skulle stänga, att kvinnorna som hölls fångna skulle sättas fria.
Så plötsligt upptäckte vi att de där klubbarna vi stått och bett framför, de började stänga, den ena efter den andra. Plötsligt dök det upp kvinnor som ”arbetade på gatan”, mitt på ”våra bönestråk”. Ja, sedan var det inte lätt att sätta stopp för det hela.
I Sverige är det framför allt polisen, de sociala myndigheterna och Migrationsverket som arbetar med de här frågorna. Men de ger också uttryck för att de behöver hjälp från andra:
”Frivilligorganisationerna är en oerhört viktig aktör … utan dem skulle vi inte kunna göra ett så pass bra arbete som vi gör”, sa Patrik Cederlöf, Länsstyrelsens nationelle samordnare mot prostitution och människohandel vid en konferens 2012.
Människohandel, sexindustrin och så vidare är nog en värld där vi kristna inte känner oss så hemma i, men vi kan fylla en plats som ingen annan kan! Att kämpa mot människohandel är inte bara en mänsklig kamp mot förtryck och social orättvisa. Det är också en andlig kamp. Det är kanske inte alltid det vi först tänker på. Bakom finns så mycket ondska, människoförakt, hat, girighet, vrede, fruktan, förtryck, sådant som inte kan lösas med lagstiftning och regelverk.
Men det här är vårt territorium! Vi har ju fått resurserna och det är vårt uppdrag – att "förkunna glädjens budskap för de fattiga … predika frihet för de fångna … ge de förtryckta frihet".
Är vi villiga att ta upp kampen?