Jag står på en blygsam sjunde plats på mitt partis lista till Europaparlamentet. Det ska till ett under för att jag ska komma in. Men även som sjundeplacerad liberal förväntas jag att svara på ett antal enkäter från olika mediala aktörer. Jag avslutade nyss en från Sveriges television.
I flera av enkäterna har en frågeställning som förvånat mig funnits med. Den handlar om religionens plats i EU. Eller mer specifikt: Om jag vill att kristna värderingar ska få större genomslag i EU. Frågan är märklig av många anledningar, såsom:
Vad menar man med ”kristna värderingar”? Vad har det med det svenska EU-valet att göra? Sedan när blev frågan om religionens plats i politiken viktig för svenska medier?
Jag kan inte undgå att känna att det bakom enkätfrågorna ligger en underton som handlar om något helt annat än ett intresse för religionens plats i EU. Är det inte det sekulära Sverige som ska göra upp med det religiösa Europa? Är det inte dags att en gång för alla sätta de konservativa religiösa länderna på plats? Vi står för det upplysta ljuset, medan stora delar av Europa famlar i en sammanblandning av kristendom, konservatism och politik …
I 25 år har jag varit engagerad i svensk politik. Jag är politiker därför att jag tror, inte trots det. Jag är liberal tack vare min kristna tro, inte trots den. Min tro är en del av mig som inte kan ta paus under de perioder jag är politiker. Den är en naturlig del av mig själv, 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året.
Min tro har påverkat mina värderingar. Alltifrån den miljöpolitik som bar mig in i politiken, till min syn på ekonomisk politik. Från mina socialpolitiska överväganden långt in i min syn på skolans behov att förmedla såväl kunskap, utbildning, kompetens som vishet.
Det finns politiker som menar att religionen över huvud taget inte ska få ta plats i det offentliga politiska rummet. De verkar mena att vi som har en tro på något sätt ska kunna hänga av oss den när vi inträder i vårt politiska värv för att åter hänga på oss den när vi går hem för dagen. Den synen på tro är både okunnig och oacceptabel. Min tro är en del av mig, alltid, hela tiden.
Under de 25 år jag varit engagerad i lokalpolitiken i Örebro har min tro spelat roll för mitt engagemang. Och om jag blir invald i Europaparlamentet kommer den också att göra det. Min syn på människans unika, oändliga och omätbara värde och värdighet, oavsett vem hon är, varifrån hon kommer och vart hon är på väg, tar sin grund i min tro.
Mitt slit för att värna den biologiska mångfalden, det myller av arter som Gud låter uppfylla vår planet med, är en självklar del av mitt arbete för att värna skapelsen. Min dröm om en värld utan gränser, där människor fritt kan röra sig mellan länder för att de själva vill, och inte för att de blir tvingade, har självklart sin rot i den gränslöse Kristus.
Jag har inte mycket till övers för de krafter, från såväl höger som vänster, som vill försvaga EU: Stänga gränser, bygga nya hinder för människor, idéer och handel.
Men för mig spelar det ingen roll om grunden för deras politik ligger i deras sätt att tolka sin religion, eller om den ligger i deras sätt att tolka sitt avståndstagande till religion. Det är den politik som de vill driva som är intressant, inte om de menar att den grundas på Jesus, Marx eller Lenin.
Så jag svarar snällt på frågorna om kristendomens plats i Europa. Men funderar samtidigt på den skrämmande okunskap om tro och religion som själva frågeställningen redovisar.
Stefan Werme, folkpartistisk EP-kandidat
