11 april 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Guldkant eller riskfaktor?

Var går gränslinjen mellan guldkant, riskbruk och missbruk? Det undrar Frank Åkerman, Hela Människan, apropå accepterandet av alkohol på vårdboenden.

I samtal med äldre (65 +), anhöriga och personal inom hemtjänsten talas det om vikten av att få en guldkant i tillvaron. Ofta syftar man på den alltmer utbredda vinkulturen och festen som ett glas vin symboliserar. Alkohol anses vara en festdryck fram tills dess det blir konsekvenser för brukaren eller dess anhöriga, då blir det problem. Och var går gränslinjen mellan guldkant, missbruk och riskbruk (bruk av alkohol som ökar risken för skadliga fysiska, psykiska eller sociala konsekvenser)?

Sedan några år är det tillåtet att bruka alkohol om man bor i ett vårdboende likväl som om man bor hemma med stöd av hemtjänstens personal. Det är bra att det inte görs skillnad utifrån var och hur vi bor, utan att vi alla får samma rättigheter och möjligheter.

Hela Människan inledde i januari 2014 projektet "Äldre och riskbruk". I två studier har vi uppmärksammat frågan för att se hur vi kan finna en bra modell och öka kunskapen om äldre och riskbruk bland anställda inom hemtjänsten.

Så här skriver utredaren och forskaren Marianne Upmark, en av dem som jobbat med vårt projekt:

”Äldres alkoholvanor har tidigare inte ansetts vara ett tillräckligt stort samhälleligt problem för att väcka varken forskares eller medias intresse. I befolkningsundersökningar rörande hälsa har äldre ofta uteslutits. I dag röner den här frågan allt större intresse, men även oro. Intresse, eftersom åldersgruppens andel av befolkningen ökar och gruppen därmed blir intressant ur flera perspektiv. Men gruppens alkoholkonsumtion väcker också oro. Efterkrigstidens generationer födda på 40-talet, som redan trätt in i – eller är på väg in i – livet som pensionärer, har en betydligt högre alkoholkonsumtion än generationerna födda på 20- till 30- talen. Särskilt markerad är generationsskillnaderna för kvinnor.”

I den intervjuundersökning som gjorts bland medarbetare med olika befattningar inom hemtjänsten blir det tydligt hur lite kunskap det finns kring riskbruk av alkohol, hur lite redskap personalen har att skapa bättre förutsättningar för äldre och anhöriga. Slutligen hur fega (ursäkta uttrycket) vi generellt är att ta upp frågan om alkoholvanor.

Det behövs inte mycket alkohol i kombination med läkemedel för att fullständigt slå ut en person. Eller tänk på de forskningsrön som pekar på att alkohol kan påskynda utvecklingen av en cancersjukdom, eller på effekterna av fallskador och and­ra skador som kan orsakas av en berusning.

Alkoholvanorna kan även påverka brukarens sociala tillvaro och medföra ökad isolering och försämrade relationer till anhöriga. Ibland påverkas även brukarnas ekonomi i så hög grad av alkoholinköpen att de inte har tillräckligt med pengar för att täcka matkostnader och räkningar.

En viktig faktor som framkommit i intervjuundersökningen är det ökande alkoholintaget på grund av ensamheten och isoleringen många upplever.

Här är kyrkan en möjlighetsfaktor. Jag har frågat 50 äldre personer vad som är viktigt under en vecka. 75 procent svarar att det är den kyrkliga gemenskapen i olika former, främst lyfts trivselträffar och soppluncher fram. Inom det diakonala arbetet är det viktigt att erbjuda gemenskapsformer för att bryta isolering och utanförskap. För varje människa är det viktigt att bli sedd och efterfrågad.

Jag tillhör inte de alkoholliberalas sida, men önskar inte därför korka igen varenda flaska eller sätta giftetikett på dem. Jag är inte heller för ett avkrävande av fullständig nykterhet inom kyrkan, jag förespråkar inte en "motkyrka".

Jag är del av en ideell organisation som förmedlar tro, respekt och gemenskap. Därför är mitt bidrag att ge kunskap och delta i dialogen genom att lyfta kyrkans och församlingens möjligheter att erbjuda alternativ. Det är att ge en guldkant och ett mervärde.

Frank Åkerman, generalsekreterare Hela människan

Fler artiklar från Debatt