Det angivna datumet stämmer inte, men förmodligen refererar Tommy Lindén till min slutreplik (7/11) i den nyligen avslutade Guds ord-debatten i Svenska Dagbladet. Att det, som Lindén säger, "kan finnas andra tolkningsnycklar" till Bibelns bloddränkta passager var ju annars en av huvudpoängerna med min inledande artikel (1/11) i samma serie.
Den nyckel Lindén själv tycks erbjuda är dock totalt genomrostig. Hans debattartikel (Dagen, 18/11) är ett häpnadsväckande exempel på hur fromma bibelläsare ibland lyckas kombinera en till synes äkta gudsfruktan med en närmast gränslös naivitet.
Så menar Lindén exempelvis att de tillfångatagna midjanitiska flickebarnen i 4 Mosebokens ohyggliga kapitel 31 kunde användas som "tjänsteflickor" eller till och med äktas som hustrur till de israelitiska krigsmännen (som alltså just hade genomborrat deras midjanitiska fäder, mödrar och bröder med svärd), vilket ju minsann är något helt annat än att hållas som sexslavar! Till stöd för denna aningslösa exeges hänvisar Lindén till, men citerar inte från, Toran, 5 Mos 21:10–14:
”När du drar ut till strid mot dina fiender och Herren, din Gud, ger dem i ditt våld och du tar fångar, får du bland fångarna kanske se en vacker kvinna, som du förälskar dig i och vill gifta dig med. Då skall du ta henne hem till ditt hus, och där måste hon raka sitt huvud och klippa sina naglar och lägga av de kläder hon bar när hon tillfångatogs. Sedan skall hon bo i ditt hus och sörja sin far och mor i en månad, innan du får vara tillsammans med henne och äga henne, så att hon blir din hustru. Men om du tröttnar på henne skall du låta henne gå vart hon vill. Du får inte sälja henne för pengar, inte behandla henne som en handelsvara, efter att ha lägrat henne.”
Så fint, Lindén, att de midjanitiska flickebarnen alltså bör ha fått en hel månad på sig att sörja sina urskillningslöst slaktade familjemedlemmar innan de israelitiska mördarna fick "äga" dem och "lägra" dem tills de eventuellt tröttnade på dem! Sexslaveri, vafalls, detta är ju riktiga äktenskap!
Att sedan Lindén fullständigt bortser från att Tora redan tidigare i samma bok (5 Mos 7:2–4; jfr 2 Mos 34:16, 4 Mos 25; Jos 23:12–13; 1 Kung 11:2, Esra 10:2–3, etc.) i strängaste ordalag förbjuder israeliterna att beblanda sig med de besegrade folkslagen gör hans exeges än mer bisarr.
Att han till yttermera visso bortser från att Tora i exakt samma kapitel (alltså 5 Mos 21) även innehåller instruktioner om polygama förhållanden – vid sidan om sådant som reglerar hur olydiga, bångstyriga och festgalna söner skall stenas till döds – gör saken om möjligt ännu sämre. Det är som om han läste texterna i ett sömndrucket tillstånd.
Som kristen vädjar jag till Lindén och likasinnade att besinna sig. Jag vägrar tro att ni på allvar menar att Gud Allsmäktig, den oändligt kärleksfulle, som i Jesus Kristus visade sitt sanna jag, en gång i dunkla tider stod vid profetens sida och befallde de 12 000 israelitiska krigarna (4 Mos 31) att rycka de vettskrämda midjanitiska småpojkarna ur deras mödrars armar för att slakta dem med svärd.
Vansinniga idioti! Att som "tolkningsnyckel" göra jämförelser med vikingarnas "mycket värre" härjningar och världskrigens "minst lika grymma och brutala" bombningar av oskyldiga människoliv blir så oerhört galet. "Ni tänker fel", som Jesus säger, "därför att ni varken kan skriften eller vet något om Guds makt." Som om den påstått gudomligt sanktionerade utrensningen av midjaniter skulle bli acceptabel bara för att det alltid har funnits barbarer? Eller som om Gud liksom skulle vara tvungen att sänka sig till samtidens kontextuellt betingade barbarier för att få sin vilja igenom?
Bevara oss, milde Herre Gud, och hjälp oss tänka rätt!
Martin Lembke, fil dr i religionsfilosofi, Lunds universitet