För något år sedan föll en gravsten över en liten flicka, som avled. Detta, samt en del arbetsplatsolyckor, leder nu till att de flesta befintliga, stående, gravstenar nu måste dubbas. Vi ser nu förberedelserna. Många kyrkogårdar i Blekinge “pryds” av pålar, till vilka gravstenarna är fästade med hjälp av band. Konstruktionen markerar att utförd kontroll har visat att dubbning behövs. På någon kyrkogård är det mer än 90 procent av stenarna som måste dubbas, alternativt läggas ner eller forslas bort.
Att dubba en sten beräknas kosta 1 000–2 500 kronor. Redan undersökningarna kostar stora belopp.
Jag kan förvisso endast göra en grov överslagsberäkning. Beräkningarna hamnar i intervallet en-två miljarder kronor på landsnivå.
Vägverket gör insatser för att minska antalet olyckor i trafiken, varigenom även antalet dödsfall sjunker. Regeln är att om det kostar mindre än 24 miljoner att rädda ett liv, så genomförs insatsen. Beräknas kostnaden bli 25 miljoner kronor eller mer, får det vara.
På motsvarande sätt, men troligen inte lika noggrant utsagt, torde politikerna i våra landsting räkna. Man satsar inte 100 miljoner kronor om man tror att ett liv därigenom sparas. Det upplevs som alltför dyrt.
Såvitt jag förstår satsar nu Svenska kyrkan (och gravrättsinnehavarna) mer än en miljard kronor på att, statistiskt sett, spara ett liv. En gigantisk felsatsning, säger en yrkesskadad nationalekonom! Samma belopp skulle spara mer än 40 liv, om satsningen gjordes på ökad trafiksäkerhet.
Under senare år, menar jag, har intresset för att sköta släktens gravar minskat rejält. Antalet misskötta gravar är stort. Allt fler väljer att återlämna gravarna.
Många kyrkogårdar kommer att behöva planeras om. Kravet om dubbning av gravstenarna skyndar på processen.
De ännu levande vet detta. Minneslundarna blir det relevanta alternativet.
Sune Håkansson, Nationalekonom, Ronneby
