Jag minns 1970-talet och Jesusfolket som gick ut på gator och torg med en enkel klädkod och vittnade frimodigt om Jesus. Det börjar växa fram en ny Jesusväckelse som vill leva i Apostlagärningarna. Det tackar jag Gud för!
Man går bland annat ut i köpcentrum och erbjuder människor helande och frälsning i Jesu namn. Det är trossyskon som vill återuppliva sann äkta och urgammal väckelsekristendom som är befriad från tempelbyggnader och religiöst tingeltangel. Man har inget altare att inbjuda till. Inbjudan är endast till en levande och närvarande Jesus.
Personligen vill jag hellre kalla mig för en Jesusefterföljare än för kristen. Ordet kristen förknippas ju med så många religiösa tokigheter under århundradenas lopp. Att Jesus-troende judar inte vill kalla sig för kristna förstår jag mycket väl med tanke på den antisionism som präglat de historiska kyrkorna.
Det är hög tid att komma bort från söndagskristendomen. Gudstjänsterna har givetvis en stor betydelse även för mig, men de är inte det primära i mitt liv. Det viktigaste för mig är att Jesus är närvarande på min arbetsplats med allt vad det innebär.
Jag har funderat på en sak och jag ställer det som en öppen fråga: Är det så säkert att Gud gillar våra gudstjänster? Tror det är viktigt med självkritik. Har vi missat någonting? Lever vi i den väckelse och vardagskristendom som de första kristna levde i? Jag tror att det är viktigt att vi vågar samtala med varandra om detta i syftet att komma närmare Gud.
Kent Johansson