Rune J Sjöström skriver i onsdagens Dagen om att det är mycket "bröder" hit och dit i Nya testamentet och föreslår, eftersom det för honom låter exkluderande, att vi i stället ska tänka (och bibelöversättarna kanske till och med översätta) "vänner", efter Jesu ord till lärjungarna: vänner kallar jag er.
Vore jag bibelöversättare skulle jag inte våga ta mig sådana friheter. ”Bröder” är, som Sjöström medger, ett ord och ”vänner” ett annat. Vill man på ett sådant sätt skriva om bibeltexten så att den andemening man själv uppfattar blir explicit så blir resultatet en parafras, som till exempel Handbok för livet.
Den är nyttig och bra på många sätt, jag använder den själv ibland i undervisningen, men man måste vara på det klara med att det är en parafras som inte gör anspråk på att vara en översättning. Det är olika genrer.
Ändå tror jag att när vi nästa gång får en ny svensk bibelöversättning är det nog inte omöjligt att "bröder" ibland kommer att ersättas av antingen "bröder och systrar" eller "syskon". Det är nämligen så att på grekiska är den maskulina formen den inklusiva formen. Femininum används när författaren skriver om, eller riktar sig till, en grupp med enbart kvinnor.
Denna regel går också att tillämpa på det stycke ur Hebréerbrevet som Sjöström citerar, om att Gud skulle föra ”många söner” till härlighet. Söner, hioi på grekiska, är den inklusiva formen och innefattar såväl kvinnor som män. Därför tror jag inte det skulle behöva anses inkorrekt att översätta med ”söner och döttrar”. Det skulle heller inte kunna avfärdas som något slags ”feministisk” exeges.
Själv hoppas jag att bibelöversättarna kommer att välja de, förvisso något längre formuleringarna "bröder och systrar" samt "söner och döttrar" i stället för "syskon" och "barn", som i mina öron låter mer opersonligt.
Anna Sophia Bonde,
präst och bibellärare