Finns det en förädlingspotential i pingströrelsen? Behövs det förädlas? Jag känner inte så många rörelser, men en är jag ganska bekant med, det är pingströrelsen. Och den ska man väl bara tala goda ord om? Kritik är sådant som vill underminera rörelsens eventuella trovärdighet. Omsorg däremot vill peka på utvecklingsmöjligheter. Eller kanske en återgång till det som vi av erfarenhet vet fungerar. Problemet är att många tror att nytt alltid är bäst och i det kan ligga ett allvarligt feltänk när det gäller evangeliet.
Joel Halldorf skrev i ett sammanhang i Dagen och jag citerar: ”Har pingst för många barrikadhjältar numera, hjältar som på något sätt får gestalta pingst? Har fokus blivit flyttat från Jesus, till de som framträder på de olika pingstestraderna med egna visioner och sin egen lyskraft? Jag blir lite oroad när jag ser att våra ungdomar behöver så mycket ljus och ljud för att föra ut budskapet om frälsningen.”
Arbetsfördelningen i församlingen blev ett problem som apostlarna löste på ett smidigt sätt. Jag menar att vi har samma problem i dag och lösningen är densamma nu som då.
Apostlarna konstaterar: ”Det är inte bra om vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. Nej, bröder, utse sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. Själva ska vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.”
(Apg 6)
Sedan församlingsmötena gjordes om till informationsmöten, en pastorns angelägenhet med vidhängande arbetsuppgifter, finns allt mindre tid till de egentliga arbetsuppgifterna, bönen och ordet. Dessutom fick det till följd en allt mindre engagerad församling.
Därför föreslår jag att vi befriar alla pastorer från administrativa uppgifter och avskiljer dem till ordet och bönens tjänst, enbart. Församlingen kan administreras av församlingstjänare (äldste), som under en ordförande sköter allt annat som konstituerar en församling. Ett generationsråd kan gemensamt arbeta fram rutiner för hur unga och äldre ska arbeta tillsammans mot det gemensamma målet, himlen. Stig Melin, Västerås
