Det är valår. Det har nog inte gått någon förbi trots att det bara börjat. Vi är förstås många som med oro ser på hur den ena opionionsmätningen efter den andra visar att förmodligen finns inte Kristdemokraterna med längre som ett riksdagsparti efter den 9 september. Om det ändå mot förmodan skulle ske, eventuellt med hjälp av stödröster, finns det då något berättigande för partiet att fortsätta hanka sig fram utan några större framgångar?
Med framgångar menas självklart inte bara att många vill rösta på KD utan det viktigaste är ju ändå vilket partiprogram som erbjuds väljarna. Är KD fortfarande ett parti som vågar ta tag i de riktigt, för vårt land stora och svåra frågorna utan att skräddarsy och anpassa för att de ska rymmas inom ramen för en alliansregering? Detta har ju prövats under lång tid utan större synliga resultat. Väljarna tycks ju inte attraheras av det utan önskar ett mera tydligt alternativ där KD tar ut svängarna och vågar sticka ut och gå sin egen väg.
Sverige står inför stora utmaningar på många områden. Vi är många som känner oro och frustration då allt verkar glida våra politiker ur händerna. De tycks stå rådlösa inför hur saker och ting ska få en lösning.
Vid bildandet av Kristen Demokratisk Samling i början av 1960-talet fanns det en tydlig kristen profil som vi inte märker så mycket av i dag. Visst, man säger att partiet vilar på kristna värderingar men räcker det och hur märks det egentligen?
Frågor som rör människors välbefinnande måste få tydligare fokus, de så kallade mjuka värdena. Otryggheten växer hos svenskarna, den psykiska ohälsan bland unga ökar lavinartat medan möjlighet till vård minskar i brist på personal. De ensamkommande barnen och ungdomarna måste få hjälp. De bostadslösa och de vars hem är en presenning på en bakgård måste få omedelbar hjälp från samhället.
Familjen, kanske det allra viktigaste, där grunden läggs för att trygga och starka barn ska få växa upp måste få mycket mer stöttning av samhället. Barnen behöver ha tillgång till sina föräldrar i mycket större utsträckning än vad som sker nu. Det finns alltför många trasiga familjer där barn far illa.
Läs också: Dokument: Kan KD bli ett parti att räkna med igen?
Den så slitna abortfrågan bör åter lyftas då det är angeläget att få ner antalet aborterade foster rejält. Ensamheten bland landets äldsta är en skam för ett land som Sverige. I landets skolor finns mycket mer att önska. Listan kan göras lång.
Det finns inom alla partier en flummighet där man lyssnar in vad som är lämpligt och inte att säga. Det politiskt korrekta har i sig blivit det viktigaste. Men det var väl aldrig tanken när KDS bildades?
Den kristna profilen måste stärkas så att KD visar att det är ett parti som räknar med Gud. Jag tänker på alla eldsjälar till människor runt om i Sverige som jobbat i decennier för att göra en insats för partiet för att människor ska få ett bättre liv. Hur många står kvar och hur många har tröttnat?
Läs också: Ulf Ekman: Viktigt för Kristdemokraterna att inte skämmas för den kristna värdegrunden
Ebba Busch Thor har nu under några år säkert gjort vad hon kan för att förstärka partiets roll i svensk politik. Men vem kunde tro att det var en lätt sak för någon som stod mitt uppe i att bilda familj och få barn att samtidigt leda ett parti som dessutom under lång tid dragits med dåligt väljarstöd? Det är närmast omänskligt att begära under de förutsättningarna.
Har KD råd att inte ta tag i partiledarfrågan? Har KD råd att inte fråga Lars Adaktusson om att ta över rodret för ett partiskepp som håller på att sjunka? Allt hänger inte på partiledaren men en hel del.
I dag står vi där vi är och något måste göras om partiet alls ska ha någon möjlighet till överlevnad.
Det är hög tid för ett förnyat kristdemokratiskt parti i svensk politik där det finns tydliga hjärtefrågor som man vågar stå upp för, som stärker och lyfter den enskilda människan på ett högre plan.
Agneta Eliasson, Sävsjö
Läs mer: Karin Wiborn: Den som vill bekämpa orättvisor i världen väljer nog inte KD i dag