Den ömmande början vänjer människan vid tanken och själva handlingen. Så har abortfrågan utvecklats och kommer än mer att utvecklas till att vi med förmörkade sinnen aborterar av vilka skäl som helst. Genom fostervattenprov kan man utläsa det mesta om det ofödda barnet. Till att börja med sorteras de med risk för någon ”obotlig” sjukdom ut. Vägen framåt är nu öppen för utsortering och kommer att sluta med utsortering av rent kosmetiska skäl. Ja den vägen är redan beträdd. Sinnena förmörkas alltmer. Det uppväxande släktet indoktrineras i den nya kulturen av politiker, organisationer och medier med de politiskt korrekta åsikterna.
När man nu nått så långt det går i dödandet av de ofödda måste nya krafttag tas. Nu tar dödshjälpsförespråkarna vid. Man börjar med, som i fallet med aborter, ömmande fall bland våra allra äldsta. Upptäcker snart att det finns behov av dödshjälp bland yngre människor, psykiskt sjuka, deprimerade, dementa m fl.
Bilden börjar klarna. Dödandet av de ofödda och dödandet av de födda kommer att mötas och omfamna varandra. Från befruktningen till graven vilar snart det lagstiftade dödshotet över människan.
Men många människor, ofta med auktoritet, som politiker, välutbildade, välartikulerade, är blinda. De vill framstå som mänsklighetens ridderliga humanister. Förr var det ”råskinnen” som tog livet av folk. Nu lever vi i den nya tiden. Nu är det ”humanisterna” som med humanismen som täckmantel döljer slakten av människor. Kanske utan att ens själva förstå det.
Hur kan man bli så blind att man inte förstår vilken väg man beträder när man sätter sig som domare över livet?
Paul Almqvist, Borlänge
