Påve emeritus Benedikt XVI – offentliggjorde den 11 april en skrivelse under rubriken "Kyrkan och skandalen med sexuella övergrepp" i vilken han redogör sin personliga analys av orsakerna bakom övergreppen. Allt är den sekulariserade omoraliska tidsandans fel, menar han. Skrivelsen har med rätta väckt stor negativ uppmärksamhet i olika medier. Bortsett från att Benedikt blottar en skrämmande prioritering av sexförövaren på bekostnad av dennes offer så exponerar han samtidigt livsfaran med påvar som fungerar som envåldshärskare i en absolut monarki. Genom sitt utnämningsprivilegium förkroppsligas tre maktsfärer – lagstiftande, verkställande och dömande makt – i en person.
I nutida kyrkoterminologi talar vi om klerikalism. "Kyrkan det är jag", är vad Benedikt indirekt säger i sin skrivelse där han samtidigt passar på att förläna sig själv total ansvarsfrihet. Han ger sig även absolut tolkningsföreträde av tingens ordning och ett fortsatt rättfärdigande av ett absolut utnämningsprivilegium.
Att Benedikt aldrig har tålt ifrågasättande av läroämbetet befäster han genom att han tidigare ondgjort sig över den så kallade Kölnerdeklarationen. I den visade 15 katolska teologiprofessorer 1989 sitt avståndstagande mot Vatikanens centralstyrning. Droppen det året var utnämnandet av kardinal Meisner till Kölns ärkebiskop. En av undertecknarna var Hans Küng, som 1970 dristade sig till att ifrågasätta dogmen om påvens ofelbarhet från Första vatikankonciliet 1870. En annan undertecknare var Peter Hünerman, som Benedikt betraktar som initiativtagare till den förhatliga Kölnerdeklarationen och som skrivit en bok om Franciskus antropologi och teologi. Något som Benedikt vägrat stödja och som dessutom utpekas som inspiratören till Franciskus apostoliska uppmaning Kärlekens glädje (Amoris Laetitia).
Trots med facit i hand av kyrkans mörkande av sexövergrepp lyser sexoffrens perspektiv med sin frånvaro i Benedikts skrivelse. Den sekulariserade tidsandans framhållande av barnperspektivet och barns rättigheter är något som den gudstroende Benedikt aldrig prioriterat i sina texter. Tvärtom var det Benedikt som tog initiativ till helgonförklaringen av sin företrädare Johannes Paulus II. Detta trots att Benedikt mycket väl visste om att denne hade gjort sig skyldig till att mörka och skydda diverse kyrkliga mörkermän. Däribland den grövste av Katolska kyrkans sexförbrytare i modern tid, den mexikanske prästen Marcial Maciel Degollado.
Benedikt har missat att tro hänger ihop med trovärdighet. Inte med långrandiga och ändlösa teologiska utläggningar.
Irene Nordgren