29 november 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Ulf Ekman: Ett påskfirande i en svår tid

Låt denna annorlunda påsk bli utgångspunkten till ett liv närmare Jesus, som blir fruktbärande långt efter pandemin har tagit slut, skriver Ulf Ekman.

Denna annorlunda påsk kan då bli utgångspunkten till ett liv närmare Jesus, som blir fruktbärande långt efter pandemin har tagit slut, skriver Ulf Ekman. Bilden: Kyrkfönster i Kruiskerk, Dordrecht, Nederländerna.
Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

Jesu lidande saknar motstycke i världshistorien. I sin förkunnelse och liturgi firar Kyrkan intensivt varje år vid påsktid denna unika händelse, Guds kärleksfulla frälsningserbjudande till oss alla. I detta firande känner kristna i alla olika traditioner igen sig. Här, inför korset, kan vi finna enhet med varandra.

I år kommer påsken att vara exceptionell. På många platser kommer påskfirandet att stängas ner. Många av oss sitter i karantän och kan inte komma till kyrkan. Och samtidigt, dör många människor runt om i världen av coronaviruset utan att komma i närheten av en gudstjänst. En så märklig tid har vi inte upplevt på länge. Ingen i de generationer som nu lever har varit med om något liknade.

Genom den pandemi som härjar, lever vi plötsligt och brutalt i mycket allvarliga tider. Det finns en osynligt närvarande fara, och ett närgånget lidande alldeles inpå oss. Allt i vårt vardagsliv berörs. Detta lidande kan vi inte värja oss för och knappast ens skydda oss från. Hela samhället mobiliserar nu inför en katastrofliknande situation. Dagligen är det många som dör. Ännu syns inget slut på den pandemi som obarmhärtigt går från land till land.

Trots allt tragiskt som sker, kan smärta och lidande verka fram något gott. Ett sådant synsätt går rakt emot vår sekulära kultur. Det utmanar dess grundvalar, drömmar och ambitioner som nu visar sig vila på bräcklig grund. Våra själviska livsval, bekväma vanor, våra ofta ytliga relationer, vårt behov av allt högre ekonomisk standard och trygghet, vår hedonistiska kultur, vår likgiltighet, allt utmanas nu och skakas om i grunden. På bara några dagar raderades tusentals miljarder bort, permitteringar haglade och massarbetslöshet anlände i full fart. Hela den socioekonomiska kartan verkar trasas sänder.

Detta har gått fort. Ingen av oss vet när det slutar. Inte heller vet vi hur många liv som kommer att gå förlorade innan det hela är över. Man talar nu om en förlorad generation som inte fick uppleva ett normalt liv. Vad nu normalitet är? Om meningen med livet är helt inomvärldslig, där ingen himmel, inget evigt liv får plats, så lurar hopplöshet och desperation på oss. Livsmodet tas ifrån oss eftersom allt som ger livet mening hotar att förstöras.

Utifrån korsets verklighet, kan det inte vara så. Genom Jesu död och uppståndelse, som är påskens stora budskap, öppnar sig en annan, sannare, verklighet för oss och livet får en ny mening. Vår oro och lidandet i denna pandemi har, trots sin stora omfattning, inte det sista ordet.

Kanske är det nu, i denna allvarliga pandemi som vi äntligen kan skakas ur vår falska trygghet och våra egocentriska föreställningar. Nöden kan driva oss dit människor i alla tider har gått, nämligen till Gud. När vi förstår att Gud älskar oss, att han oavsett vad vi går igenom kan nå oss där vi djupast behöver det, då blir inte omvändelsen till honom ett yttre krav utan en underbar möjlighet. Hans eviga kärlek smälter ner oss och får oss att kliva ur falsk, otillräcklig trygghet och kasta oss oreserverat i hans famn. Där kan fruktan över de svåra omständigheter som nu råder besegras på djupet och ett bestående hopp, en djupare förtröstan tändas i vårt inre. Det är detta vi kristna måste kommunicera till vår omvärld.

Genom sin kärlek till oss smälter Gud – som varken vill eller har verkat denna tragedi – våra hårda, självtillräckliga hjärtan. Han använder alla omständigheter i våra liv för att få oss att öppna oss för hans kärlek. Därför kan vi också räkna med att människor i dagens situation mer än någonsin funderar på livets förgänglighet och mening. Där måste vi vara öppna för att empatiskt vandra med dem, möta dem och ge svar på deras frågor genom att peka på påskens stora under.

Här finns en möjlighet till radikal förändring i oss. Som det är nu sammanföll pandemin med fastetiden. Fastan är en tid av omvändelse. Det är en tid då vi ska rannsaka, inte andras synder, utan våra egna motiv och gärningar. En tid då vi inser att våra prövningar, oavsett dess källa och orsak, kan vändas till något gott och viktigt i vårt liv. Lidandet, när det ges till Gud, har en helgande funktion och därför en viktig plats i våra liv. Vi kan aldrig utplåna allt lidande, men genom att ge det till Gud kan han, trots allt, göra något gott av det.

Vi uppmanas att följa i Jesu fotspår, på hans väg till Golgata. Så fostras vi, ibland smärtsamt, till att steg för steg bli mer lika Jesus. Hur ska man annars kunna förklara aposteln Paulus välkomnade attityd till svårigheter och hans insikt att Herrens nåd var honom nog i allt?

Vårt lidande kan, genom att förenas med Jesu ställföreträdande lidande på korset, vändas till något meningsfullt, när det av kärlek uppoffras till Gud. Denna annorlunda påsk kan då bli utgångspunkten till ett liv närmare Jesus, som blir fruktbärande långt efter pandemin har tagit slut.

Ulf Ekman, katolsk talare och skribent

Läs mer ”Maximal bön med minimal hälsorisk” när Jerusalem firar påsk

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar från Debatt

Fler liknande artiklar


Dagens bibelord

Läs alla platsannonser på Dagen Jobb

Dagens poddar