I en tid då israeler och palestinier arbetar sida vid sida för att bekämpa coronaviruset och innan Israels regering ens har kommit på plats och således ännu inte fattat några beslut, tar den antisemitiska bojkottörelsen BDS:s (Boycotts, Sanctions and Divestments) svenska talespersoner till orda (Dags för EU att skriva historia och sätta stopp för Israel Dagen 14/5). Dock utan att tydliggöra vad flera av dem egentligen är representanter för. Så låt i stället mig åskådliggöra det.

Deras agenda är densamma som alltid: Israel gör fel, Israel kan aldrig göra rätt, Israel är fel. Det är inte fredssträvan dessa ytterlighetsröster propagerar för, utan flera av undertecknarna, liksom Jean Zaru, Jamal Khader, Nora Carmi och Munther Isaac som de nämner i sin debattartikel, ingår i en rörelse med extrema synsätt på staten Israel och det judiska folket. Det är staten Israels existens de ifrågasätter.

BDS-rörelsens kyrkliga infrastruktur och verktyg utgörs av nätverket Kairos-Palestina, som omfamnar och förespråkar totala bojkotter av Israel samt världssamfundets totala utfrysning av landet. I dokument från nätverket sprids retorik om en judisk världskonspiration, bildandet av staten Israel ses som ett rasistiskt projekt och paralleller görs mellan Israel och nazismen.

Vidare sänds ersättningsteologiska budskap ut, i vilka judendomen betraktas som upphävd av kristendomen och utan existensberättigande, terror mot Israel beskrivs som frihetskamp och uppmaningar om att Israel ska isoleras ekonomiskt, kulturellt och akademiskt framförs. BDS är en förbjuden sammanslutning på flera håll i världen och har definierats som antisemitisk av exempelvis Tysklands förbundskansler Angela Merkel och den tyska förbundsdagen.

BDS-rörelsens retorik och agenda faller inom ramen för IHRA:s (International Holocaust Remembrance Alliance) definition av antisemitism, som Sverige antagit. Det som lyfts fram i den definitionen är exempelvis synen på staten Israels bildande som rasism – retoriken om apartheid ingår i den tankefiguren – och jämförelser mellan Israel och nazismen.

Vid BDS:s sommarkonferens i Sverige, finansierad av bland andra Svenska kyrkan, år 2018 skrev deltagarna en appell där Israel demoniserades och de uppmanade till total bojkott av landet, in i minsta del. De krävde exempelvis att den kulturella bojkotten innebar att melodifestivalen skulle förhindras från att äga rum i Jerusalem året därefter. Flera av undertecknarna av debattartikeln är drivande i att arrangera dessa sommarkonferenser.

Att Svenska kyrkans ledning sanktionerar och ekonomiskt bidrar till BDS-rörelsens och nätverket Kairos-Palestinas propaganda genom att sprida och trycka material samt stödja och legitimera rörelsens seminarier och konferenser, inte sällan med flera av undertecknarna som initiativtagare, är sedan länge synliggjort och hårt kritiserat såväl inom Svenska kyrkan som av andra röster.

Artikelförfattarna ägnar sig inte åt kritik, utan Israelhat. Deras syn på Israel och på situationen i Mellanöstern tillhör emellertid en förgången tid, med rötter i 68-rörelsen. Historieskrivningen är nu som då skev och ensidig: Det var i själva verket palestinierna som från början motsatta sig en tvåstatslösning. Tyvärr har de palestinska ledarna varje gång en kompromiss legat på bordet vänt den ryggen. Skälet är att det är Israels existens de ifrågasätter, det är därför de inte kompromissar. År 2008 innebar förhandlingsförslaget att över nittio procent av Västbanken skulle blivit palestinskt. Det kunde således i dag ha funnits en blomstrande palestinsk stat. Men de palestinska ledarna har konsekvent nekat till lösningsförslagen.

Det är viktigt att komma ihåg att undertecknarnas ytterlighetsröster underblåser polarisering och en kompromisslös hållning till utvecklingen i regionen. De understödjer splittrande krafter och har sällan något att säga om den repression som alstrats och upprätthålls av de palestinska ledarna. Det är självklart bekymmersamt att flera av dem har Svenska kyrkans lednings öra, men de tillhör trots allt en allt mer marginaliserad politisk grupp som lever med en förgången världsbild och lägger ut dimridåer runt det de egentligen står för.

Annika Borg, teol dr, präst och skribent

Läs också debattartikeln Dags för EU att skriva historia och sätta stopp för Israel

Slutreplik Israels politik har också etik, Annika Borg