23 april 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Människan blir frälst av nåd och inget annat

Kristen tro måste vara förankrad i rättfärdigheten genom nåden och inte i tillfälliga känslosamma upplevelser, skriver Ingemar Bjärneroth.

Ibland blir man väldigt överraskad när man upptäcker nya betydelser i Bibeln, särskilt när det tydligt påverkar ens tro. För mig blev upptäckten av innebörden i följande två bibelord livsförvandlande, nämligen Matt 5:20 och Matt 6:33. Jag menar att förståelsen av dem är helt avgörande för att en troende människa ska kunna uppleva full frihet och glädje.

I Matt 5:20 talar Jesus om er rättfärdighet och i Matt 6:33 om hans rättfärdighet. För att förstå vad detta innebär måste man sätta sig in i den oerhörda konflikt som rådde mellan fariséerna och Jesus.

I dag upplever jag att man i förkunnelsen ofta beskriver fariséerna först och främst som en religiös grupp som ville få bort Jesus därför att han spred en lära som inte passade dem. Däremot är förkunnelsen nästan obefintlig om varförJesus ibland gick så hårt åt fariséerna, så hårt att han till och med kallade dem för “huggormsyngel”.

Nycken till att förstå konflikten mellan Jesus och fariséerna tror jag står att finna i Gal 5:2–4 där Paulus vänder sig mycket skarpt emot dem som blandar ihop människans egen rättfärdighet och den rättfärdighet som kommer från Jesus: “Hör på vad jag säger er, jag Paulus: om ni låter omskära er har ni ingen nytta alls av Kristus. Jag försäkrar er igen: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. Ni är utestängda från Kristus, ni som söker er rättfärdighet i lagen; ni har hamnat utanför nåden.”

Lite mer rakt uttryckt säger Paulus så här: Om ni inte tror att nåden räcker för full förlåtelse och frihet i Kristus utan för säkerhets skull vill tillräkna er lite extra duktighet, då är ni utestängda från Kristus och nåden är till ingen nytta.

Detta menar jag är Nya testamentets kanske mest radikala vers. Det som är ytterst allvarligt är att det berör det absolut centrala i Jesu ärende till människan: rättfärdigheten.

När åren går så kommer frågan: Vad blev det av alla upplevelser?

—  Ingemar Bjärneroth

Sedan 1980-talet har kyrkan på många håll haft en stark betoning på att få praktisk hjälp från Gud, fysiska helanden och på att lära oss höra Guds röst. Ofta har jag upplevt att detta skapar oro och instabilitet i vårt grundläggande förhållande till Gud. Varför då? För att den praktiska hjälpen och det fysiska helandet inte inträffar så ofta som utfästelserna vill göra gällande. Den uteblivna responsen från Gud har ibland tolkats som att man inte räcker till som kristen, och helt enkelt inte är bra nog. Det i sin tur har tyvärr ofta lett till att människor drar sig undan den kristna gemenskapen.

Utifrån Jesu undervisning ska du veta att du är förlåten, rakt igenom hela din varelse! Du är fri in i botten av din själ och du står mitt i förlåtelsens flod. Det beror inte på din egen rättfärdighet. Detta är basen i en långsiktigt hållbar tro. Basen i min relation till Gud är inte praktisk hjälp, fysiskt helande eller i att träna mig i att höra Guds röst. Tror jag det är min relation till Gud snart slut!

Vi är många som var med om starka och kraftfulla möten på 1980-talet, men när åren går så kommer frågan: Vad blev det av alla upplevelser?

Nej, kristen tro måste vara förankrad i Jesu rättfärdighet genom nåden samt vem jag är i Kristus och inte i tillfälliga känslosamma upplevelser.

Fler artiklar från Debatt