19 april 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Kristnas ansvar att nå världens fattigaste och mest förtryckta med evangelium

Sveriges församlingar behöver ta uppdraget att göra lärjungar av alla folk på allvar, skriver tre ledare inom EFK.

Årtiondena före millennieskiftet talades det mycket om onådda folkgrupper. Vi som församlingar utmanades att be för och sända missionärer till folkgrupper som ännu inte var nådda med evangeliet eller som själva inte hade resurser att sprida evangeliet inom sin egen grupp. Samtalet om mission bland onådda var levande och väckte stort engagemang och sändandet till olika länder och regioner växte.

I dag, 30–40 år senare, har engagemanget för onådda folkgrupper kommit att bli ett alltmer perifert intresse hos några få. Det stora behovet av mission bland dessa grupper får allt mindre uppmärksamhet i dagens kristenhet. Det finns flera skäl till detta. Vi vet att det har funnits och fortsätter att finnas osäkra metoder för hur vi ska räkna och definiera dessa folkgrupper. Dessutom har rädslan för att förknippas med neokolonialism bidragit till att missionsorganisationer och samfund valt att överge evangeliskt arbete bland onådda folkgrupper. Med rätta bör vi alltid fråga oss hur vi ser på den andre och vilka metoder vi använder oss av i missionen, men det finns en risk att vi slänger ut barnet med badvattnet om vi av dessa skäl inte längre prioriterar att nå folkgrupper som ännu inte hört om Jesus.

Statistiken visar att mindre än en procent av världens missionärer arbetar bland dessa folkgrupper.

—  Linnéa Åberg, Magnus A och Daniel Råsberg

I dag har vi tillgång till statistik som kan hjälpa oss att upptäcka våra blinda fläckar när det gäller missionen och hur vi prioriterar våra egna resurser. Enligt Joshua Project, samlad statistik för evangeliets utbredning i världen, finns det närmare 5 000 etnolingvistiska folkgrupper där mindre än 0,1 procent är evangeliskt kristna och där det helt saknas en lokal rörelse som kan dela evangeliet med sin egen folkgrupp utan hjälp av gränsöverskridande mission. Det innebär att det alltså behöver sändas missionärer från andra områden för att Jesus ska bli känd bland dessa folk.

Numerärt handlar det om totalt 1,9 miljarder människor som framför allt är bosatta i Asien, Mellanöstern och Nordafrika. Flera av dessa folkgrupper tillhör dessutom världens mest socialt utsatta. Många av dem är minoritetsfolk som lever under politiskt eller kulturellt förtryck i ekonomiskt utsatta områden som påverkas negativt av dagens klimatförändringar. De utgör alltså i stor utsträckning vår tids globala fattiga och förtryckta där lite eller ingen utveckling sker. Därför behöver all mission bland dem vara formad av en helhetssyn där evangeliskt arbete och social utveckling är förenade.

Statistiken visar att mindre än en procent av världens missionärer arbetar bland dessa folkgrupper. Den samlade globala missionen koncentrerar sig framför allt på att sända till redan nådda grupper. Det är tydligt att vi behöver se över våra missionsstrategier och prioriteringar. Självklart finns det behov av gränsöverskridande mission även om en folkgrupp eller ett område har fler än 0,1 procent evangeliskt kristna, men frågan är om vi inte behöver utmana oss själva till att prioritera dem som ännu inte har någon möjlighet att höra om och se Guds rike i praktiken.

Kan vi vara trogna missionsbefallningen som sänder oss att göra lärjungar av alla folk utan att se över våra prioriteringar?

—  Linnéa Åberg, Magnus A och Daniel Råsberg

Evangeliska Frikyrkan (EFK), det samfund som vi tillhör och representerar, arbetar bland folkgrupper som har få bekännande kristna. Vi arbetar både genom att sända egna missionärer, stödja missionärer från syd och öst och genom organisationer som arbetar med holistisk mission i utsatta områden. Dock behöver vi vara självkritiska och fråga oss om vi verkligen når de minst nådda och mest utsatta genom det arbete som vi tillsammans står i i dag. Kan vi vara trogna missionsbefallningen som sänder oss att göra lärjungar av alla folk utan att se över våra prioriteringar? Nej, vi behöver gång på gång utvärdera vårt arbete för att se om vi behöver ta nya initiativ bland världens mest utsatta och onådda folkgrupper. Initiativ som präglas av en helhetssyn på människan där social utveckling, rättighetsarbete, omsorg för klimatet och församlingsplantering går hand i hand.

Vi vill utmana inte bara oss själva utan hela den svenska kristenheten att fördjupa förståelsen av en helhetssyn på mission för att Jesus ska bli känd, efterföljd och ärad av alla folk.

Vi vill tillsammans med fler hitta ett språk för arbetet bland de minst nådda och mest utsatta utan att gå tillbaka till en vokabulär som inte är förenlig med vår tro på jämlikhet, mångfald och helhetssyn.

Vi vill framför allt återuppväcka samtalet om dessa folkgrupper. Ett samtal som leder till ett förnyat engagemang för dessa folk som Jesus gett sitt liv för. Vi behöver visa att vi tar uppdraget att göra lärjungar av alla folkslag på allvar.

Fler artiklar från Debatt

Fler liknande artiklar


Dagens bibelord

Dagens poddar