24 september 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Svenska kyrkan behöver befrias från sitt eget hyckleri

Det är inte nödvändigtvis de diverse ställningstagandena i sig som är problemet utan att kyrkan inte agerar i enlighet med sina egna åsikter - det skadar förtroendet för kyrkan, skriver Eythor Hilmarsson.

Svenska kyrkan - Kyrkans Hus - vid Malmö Live i centrala Malmö.
Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

De senaste månaderna har blottat Svenska kyrkans faktiska irrelevans i samhällspolitiken. Remissen angående språkkrav för medborgarskap och vädjandena om amnesti för en särskild grupp asylsökanden har antingen ignorerats eller avvisats av de politiska partierna. Förhoppningsvis kommer ärkebiskopen och övrig ledning av Svenska kyrkan nu att inse att det politiska utspelet i samhällsdebatten har varit förgäves och kan i stället arbeta för en kyrka som är relevant för sina medlemmar.

Att ärkebiskopen nu menar att kopplingen till de politiska partierna är “otidsenlig”, borde välkomnas av alla (Dagen 21/4). För det är inte endast i och med de politiska partiernas medverkan i kyrkans val som den påstådda åtskillnaden mellan kyrka och stat förlöjligas. Det värsta är att partierna tillåts underordna kyrkan, dess tro, tradition och värderingar, sina egna politiska ideologier.

Därför var det inte sant av ärkebiskopen att, i relation till Svenska kyrkan, påstå att “kristen teologi inte är underordnad svensk inrikespolitik” (Dagen 21/4). Teologi inkluderar även kyrkans ordning och dess ledarskap. Kanske är det den långa samverkan mellan kyrkan och politikerna som skymmer blicken.

I årtionden har kyrkans ledning och våra politiker varit sammanhållna i frågan om välkomnandet av flyktingar, under gemensamma fanor som “Sverige – den humanitära stormakten”. Nu har de politiska vindarna vänt och kvar står kyrkans ledning med lösryckta bibelcitat och en ärkebiskop som har tagit “paus” från Twitter.

Allmänna vädjanden om migranter eller klimat som aldrig förpliktar egna handlingar, utgör enbart tomma gester.

—  Eythor Hilmarsson

Nu när politikerna anser att Svenska kyrkans uttalanden inte längre gagnar den egna agendan, kommer kyrkan fortfarande att påstå att dess röst i diverse samhällsfrågor är av relevans? Alla dessa uttalanden har begränsats till ställningstaganden som aldrig föranleder ett eget ansvarstagande. Allmänna vädjanden om migranter eller klimat som aldrig förpliktar egna handlingar, utgör enbart tomma gester.

Svenska kyrkan vädjar om uppehåll åt migranter och flyktingar, men vill aldrig bekosta detta själva. Svenska kyrkan vädjar om klimat och naturvård, men skövlar sin egen skog. Tystnaden när det avslöjades att dess stift avverkar skyddad skog eller att migrantarbetare exploateras på deras ägor (DN 17/5), talar för sig själv.

Att kyrkans ledning tycks sakna insikt i hur uttalandena blottar dubbelmoralen är den riktiga anledningen till oro. Det är just bristen på följsamhet gällande de egna politiska ställningstagandena som främst skadar förtroendet för Svenska kyrkan och inte nödvändigtvis de diverse ställningstagandena i sig.

Ärkebiskopen har rätt i att Svenska kyrkan är en del av det övriga samhället, vars politiska beslut förutsätter det samhälle vi vill leva i. Det betyder dock inte att Svenska kyrkan behöver uttala sig om samhällets alla frågor, utan just där man besitter kunskap för detta.

Under särskilda omständigheter kan detta vara av avgörande betydelse för att skydda själva grunden till vårt samhälle. Vi borde alla minnas de insatser som flertalet biskopar och präster gjorde under nazismens och kommunismens försök att avkristna stora delar av Europa förra århundradet. Ofta fick de betala med sina liv.

Vilka samhällsfrågor är då av avgörande betydelse och när är dessa frågor relevanta? För Svenska kyrkan tycks det ofta gälla migration i någon form. I flera decennier har man drivit på för en kravlös och obegränsad migration till Sverige. Teologiskt har detta motiverats med en så kallad “migrationsteologi”, enligt vilken “Hela Gamla testamentet är grundat på invandringens och utvandringens problematik” och Nya testamentet en “fortsättning” av “migrationstemat” (Vägledning i flykting-, migrations- och integrationsfrågor, Svenska kyrkan 2012).

Nu när politikerna har slutat att lyssna på Svenska kyrkans biskopar, är det ett ypperligt tillfälle att arbeta för en kyrka fri från politiskt hyckleri.

—  Eythor Hilmarsson

Vidare menar Svenska kyrkan att de med hjälp av den latinamerikanska marxistiska befrielseteologin “upptäckte [...] de fattiga” och “att skilja mellan politiska och ekonomiska flyktingar inte längre är relevant” samt att “mer än en miljard” därför bör åtnjuta flyktingstatus.

Kanske är det därför som det är svårt för våra politiker och andra att leva upp till Svenska kyrkans vädjanden. Migration kan vara av livsavgörande betydelse för den enskilde individen, men för Svenska kyrkan själv tycks det kanske främst gälla den egna kassaboken. De egna insatserna begränsas till klagande om att pengarna snart är slut (Kyrkans tidning 22/4), när de medel Svenska kyrkan har erhållit för att bedriva boenden för ensamkommande flyktingar nu har börjat sina.

När kyrkans biskopar och våra politiker inte längre sjunger i kör, kan biskoparna äntligen höra sin egen falsksång. Kanske kan då Svenska kyrkan avgöra vilka samhällsfrågor vars engagemang kan gagna kyrkans förtroende och vilka som tvärtom skadar detta. Det vore befriande om vår ärkebiskop och andra “befrielseteologer” tog tydlig ställning för att avsluta de politiska partiernas medverkan i kyrkovalet. Nu när politikerna har slutat att lyssna på Svenska kyrkans biskopar, är det ett ypperligt tillfälle att arbeta för en kyrka fri från politiskt hyckleri. Svenska kyrkan har nog med sitt eget.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar från Debatt

Fler liknande artiklar


Dagens bibelord

Läs alla platsannonser på Dagen Jobb

Dagens poddar