Sök den sunda karismatiken

Varför finns det så många berättelser om felaktigt bruk av Andens gåvor och så litet om vad som är sunt, gott och som ger glädje och frid? Varför är vi ofta ensidigt upptagna av extrema former av karismatisk spiritualitet? Självklart bör vi både granska och lära av den farliga karismatiken och tydligt avvisa den.

Under mitt liv som förkunnare och bibellärare har jag alltför ofta, sorgligt nog, stött på det ena exemplet efter det andra på missgrepp och olika former av överdrifter kring Andens gåvor. Men ytterst sällan har jag mött frågan: Var finns sund karismatik och hur praktiserar vi den? Jag har ofta saknat goda förebilder.

[ Eleonore Gustafsson: Falskt att karismatik och liturgi inte går att kombinera ]

Många har fastnat i, eller har blivit brända efter att ha kommit i kontakt med skadliga former av karismatik. Därför skalar vi bort och tonar ner möjligheterna med och sökandet efter Andens olika gåvor. Vi fylls av oro och rädsla: Bäst att hålla sig borta från det farliga! Denna reaktion är fullt begriplig, men vem vinner och vilka förlorar på den utvecklingen? Som jag sett det: De utsatta och plågade.

Ibland stöter vi på situationer där mänsklig förmåga inte räcker till.

—  Björne Erixon

Självklart kan Gud hjälpa människor i fysisk, mental och andlig nöd på olika sätt, till exempel genom den goda läkekonsten, goda råd kring sund livsstil, själavård och samtal. Men ibland stöter vi på situationer där mänsklig förmåga inte räcker till. Andens gåvor “förlänger och fördjupar” och kan då bli till hjälp, på något förunderligt sätt.

Här följer kortfattat några exempel på möjliga vägar till sunt bruk av Andens gåvor:

• Börja med närläsning av Paulus undervisning om Andens gåvor i hans brev. Det kan nära längtan. Det kan vidare finnas goda angelägna erfarenheter från andra kristna sammanhang än där vi själva är. Ta vara på dem.
• Ibland behövs god själavård så att människor får bearbeta sina jobbiga och traumatiska erfarenheter av felaktigt bruk av Andens gåvor. Vidare behövs genuina och öppna samtal där vi får fråga utan att det upplevs som pinsamt.
• Inbjud människor som har en församlings förtroende att berätta och svara på frågor om Andens gåvor. Det kan ske i mindre grupper eller i större sammanhang.

I vilken miljö trivs gåvorna bäst? Där kärlek, omsorg, klokskap, beprövad erfarenhet tillsammans med erfarna och trygga ledare finns, där kan längtan växa fram. Ibland kan det vara bra att låta gåvorna brukas i mindre grupper. Erfarna kloka ledare kan där “hyfsa till” om entusiasmen hotar att gå över styr.

[ Rejält uppsving för pilgrimsvandringar ]

I den mindre gruppen kan människor slappna av, få goda erfarenheter och i en miljö där de är trygga få möjlighet att öva sig att lyssna till Anden. En god vaksamhet i både öppenhet för Andens tilltal och insikt om att vi inte alltid hör rätt är avgörande för att trygghet och längtan ska kunna djupna. En angelägen uppgift för erfarna ledare är vaksamhet inför att det finns vissa som i sådana här sammanhang kan vilja “ta över”, eller att det finns miljöer där man helt avstår från att alls pröva.

Karisma utan karaktär blir katastrof. Karaktär utan karisma kan bli kraftlös kristendom.

—  Björne Erixon

Se vidare upp med grupper som drar sig undan och kanske odlar en osund karismatik. Våga förmana och ge tydligt bistånd i ödmjuk integritet. Det bör alltså handla om goda, erfarna, trygga och kärleksfulla ledare som utövar ledarskap genom viktig vaksamhet och uppmuntran. Kom ihåg att entusiasm ofta finns i yngre åldrar, medan många så småningom “lugnar ner sig”. Andra går mognadens väg och behåller längtan efter Andens gåvor.

“Missbruk botas bäst med rätt bruk”, med syftning på bruket av Andens olika gåvor. Det kan vara en enkel, begriplig och viktig inriktning av en väg till helande bruk av Andens gåvor. Karisma utan karaktär blir katastrof. Karaktär utan karisma kan bli kraftlös kristendom.

Vi kan förhoppningsvis känna igen och pröva karismatiken genom att ställa frågan: Vem är i centrum? Är det Kristus och de behövande eller den som tror sig ha karismatiska gåvor?

Tiden kan hjälpa oss att vänta in en mognande frukt. Stämmer det profetiska talet med samlad kristen tro? Respekteras människor i förbönssituationer? Vilken är “eftersmaken”?

Finns det en öppenhet för att pröva, fråga och ifrågasätta? Hur tas förstånd och Skriften – hela gemenskapens samlade erfarenhet – tillvara som möjlighet till klok prövning?

[ Ivar Lundgren: Anden ledde - inte jag ]

Det finns även ett angeläget behov av fördjupning av pneumatologin, det vill säga läran om och tron på den helige Andes roll. Här finns goda bidrag från olika kristna traditioner: pingstteologen Frank D. Macchia, ortodoxa teologer som Vladimir Lossky och Kallistos Ware, evangeliska som Jürgen Moltmann etcetera. Här kan jag som pingstvän glädja mig åt en givande dialog mellan skilda röster i kristenheten.

Avslutningsvis: Vi behöver trygg, tydlig och sund vägledning om hur vi praktiserar Andens gåvor i olika miljöer där kärlek och omsorg råder och där ingen människa blir upphöjd. Bärande motiv bör vara: Allt bör ske till Guds ära, till människors hjälp och mognad och alltid i grunden en riktning i strävan och bön i enlighet med Guds kärlek och barmhärtighet.