Debatt

Fristäderna för hotade journalister behöver kunna ta emot betydligt fler

Kommuner eller regioner erbjuder plats till hotade eller förföljda journalister och författare. Men kön för att säkra en sådan plats är lång och svarar inte på långa vägar till de behov som finns, skriver Alice Bah Kuhnke och Amanda Lind (MP).

I krig är sanningen det första offret. Därför är det nu viktigare än någonsin att stå upp för det fria ordet och försvara de journalister, bloggare, författare och konstnärer som står i frontlinjen och riskerar sina liv för sina övertygelser. I skuggan av Rysslands brutala invasion i Ukraina ser vi hur det fria ordet medvetet angrips. Journalister i Ukraina har skadats och dödats och de som är kvar för att rapportera befinner sig i en oerhört utsatt situation.

I Ryssland har snaran dragits åt runt den ansatta oberoende pressen. Hårda censurlagar har införts, oberoende nyhetssajter, såsom Nobelpristagaren Muratovs tidning Novaya Gazeta, blockeras och journalister som beskriver situationen som den faktiskt är i Ukraina riskerar repressalier och fängelse. Det vi ser är både ett folkrättsligt vidrigt krig och ett oacceptabelt övergrepp på det fria ordet.

Samtidigt finns ett oförtröttligt motstånd. Journalister i Ukraina riskerar livet för att ge världen direktrapporter om vad som sker i landet. Demokratikämpar i både Ryssland och Belarus hittar olika sätt att sprida sanningen till befolkningen. Men dessa, det fria ordets väktare, behöver vårt stöd för att kunna fortsätta sitt livsviktiga arbete.

Regeringens avräkningar av biståndet är därför oacceptabla och riskerar att försvaga det demokratistärkande arbetet.

—  Alice Bah Kuhnke och Amanda Lind (MP)

I dag finns det 25 fristäder i Sverige, där kommuner eller regioner erbjuder plats till ett fåtal hotade eller förföljda journalister och författare. Något vi som gröna kulturministrar drivit på för att främja och utveckla.

Fristäderna är en del av ett internationellt nätverk av fristäder runt om i världen och innebär att journalister, konstnärer, musiker och andra försvarare av det fria ordet, erbjuds skydd i en kommun och under kommunens värdskap kan fortsätta göra sin röst hörd gentemot de hemländer de flytt från. Men kön för att säkra en sådan plats är lång och svarar inte på långa vägar till de behov som finns.

Här kan och måste Sverige göra mer. Vi uppmanar därför regering och riksdag att agera snabbt och anta följande insatser:

  • Dubblera platserna inom fristadssystemet för att fler hotade journalister, konstnärer och författare ska kunna komma till Sverige och fortsätta göra sin röst hörd.
  • Upprätta system som i akuta situationer, såsom kriget i Ukraina, kan förse journalister och andra röstbärare med nödvändiga skyddsåtgärder, samt bidra till akut evakuering. Sveriges evakuering av människorättsförsvarare, journalister med flera från Afghanistan är exempel på sådana insatser, men ett mer ordnat och permanent system som även erbjuder skydd till dem som inte kan lämna bör utredas.
  • Fortsätt arbetet med att stärka yttrandefriheten globalt. Det svenska biståndet spelar en viktig roll för demokrati, yttrandefrihet och för att stärka röstbärare världen över. Det bygger långsiktig fred och det ska vi aldrig tumma på. Regeringens avräkningar av biståndet är därför oacceptabla och riskerar att försvaga det demokratistärkande arbetet.
  • Utöka det ekonomiska stödet till organisationer som stödjer oberoende medier och journalister, såväl i Sverige som internationellt.

Pressfrihet och det fria ordet är grundbultar i demokratin. Vi får aldrig slå oss till ro. Och när omvärlden ser ut som den gör måste vi göra mer – inte mindre.

Fler artiklar för dig