Debatt

Viktigare än någonsin att trossamfunden samverkar med skolan

Religiös tro som förpassas ut i samhällets periferi och in i en privat sfär kan aldrig bidra till öppenhet och förståelse, skriver Sofia Camnerin, Mikael Mogren och Anders Göranzon.

Ett nytt läsår har inletts i våra skolor. Elever och lärare möter en ny läroplan som ska ligga till grund för undervisningen de närmaste åren. I Lgr 22 går att läsa att skolan “ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära”. För att uppnå detta behöver skolan arbeta för elevernas hälsa ur olika aspekter. Utifrån våra roller i några kristna sammanhang, vill vi uttrycka en villighet att finnas med i arbetet för framför allt elevernas existentiella hälsa.

Vi lever i en tid när den psykiska ohälsan är utbredd bland barn och unga och när många stora kriser inträffar samtidigt, såsom krig i vårt närområde, klimatnödläge och pandemi. Sådana massiva händelser väcker de stora existentiella frågorna för såväl barn som vuxna. Behovet av livstolkning blir än större.

Därför är det glädjande att Bibeln fått en starkare plats i kursplanerna på samtliga stadier. Vår övertygelse är att kunskap om Bibeln, och andra religiösa urkunder, stärker barns och ungdomars förmåga att möta livet. Kunskap om de stora berättelserna i Bibeln ger förutsättningar att förstå det samhälle vi lever i. Barn och unga får referensramar som hjälper dem i deras personliga, existentiella utveckling. Vi välkomnar att skolan på ett ännu tydligare sätt är med och ger både vuxna och barn tillgång till de urgamla kollektiva berättelser som Bibeln består av.

Att vissa sammanhang inte fungerar kan dock inte innebära att alla sammanhang som har med tro och religion straffas.

—  Sofia Camnerin, Mikael Mogren och Anders Göranzon

Sverige har undertecknat FN:s barnkonvention, och den är dessutom lag sedan 2020. I barnkonventionens artikel 27 fastslås rätten för varje barn till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. De flesta av dessa områden räknas i vårt land som samhällsfrågor, som hälsovård eller utbildning. Men för att förverkliga barns rättigheter till andlig utveckling behövs redskap. Det är inte enbart föräldrarnas ansvar utan också samhällets och trossamfundens. Därför ser vi att vi behöver samverka i denna viktiga uppgift.

I kyrkornas egen verksamhet har Bibelns berättelser i relation till barns och ungas livsfrågor stort utrymme. Vi är väl medvetna om att det finns religiösa miljöer som är destruktiva. Det visade bland annat programserien Gud som haver barnen kär som sändes i Sveriges Television tidigare i år. Vi vänder oss kraftfullt mot att barns och ungas frihet begränsas i religiösa miljöer via skrämseltaktik och olika typer av psykiskt och fysiskt våld. Detta ska lagföras där det sker och alla trossamfund måste förebygga att det sker. Det är också viktigt att vi gemensamt arbetar för att motverka att slutna miljöer uppstår.

Vi vill därför uppmuntra beslutsfattare på olika nivåer i vårt samhälle att se på trossamfunden som de medspelare de vill vara.

—  Sofia Camnerin, Mikael Mogren och Anders Göranzon

Att vissa sammanhang inte fungerar kan dock inte innebära att alla sammanhang som har med tro och religion straffas. Sådana tendenser kan vi se i indragna aktivitetsbidrag på kommunal nivå, förbud av konfessionella friskolor och nya stränga villkor för bidrag till trossamfund. Dels riskerar det att slå mot de barn och unga som av fri vilja deltar i barn- och ungdomsarbete i trossamfund, dels riskerar det att förstärka det som skulle motverkas.

Om religion är något negativt som behöver döljas riskerar det att öka framväxten av slutna miljöer. Religiös tro som förpassas ut i samhällets periferi och in i en privat sfär kan aldrig bidra till öppenhet och förståelse. Vi riskerar också att gå miste om den livsvisdom som ryms i de religiösa traditionerna och i detta fall Bibeln.

Därför är det än viktigare att trossamfunden fortsatt samverkar med skolan. Då kan de fungera som ett stöd för skolan och bli en del av barnens trygghetsnät.

Vi vill därför uppmuntra beslutsfattare på olika nivåer i vårt samhälle att se på trossamfunden som de medspelare de vill vara. Vi vill uppmana alla som arbetar med barn och unga i vårt samhälle att frimodigt samverka med kyrkor och andra trossamfund. Vi förenas av att ha barns och ungas bästa för ögonen. Vi behöver vara många engagerade personer i denna viktiga uppgift.

Fler artiklar för dig