Finns krismedvetenhet om att frikyrkan håller på att dö ut?

Under 2021 kom resultatet från den frikyrkoundersökning som gjordes i de kristna samfunden. Resultatet ger upphov till ett antal relevanta frågor.

• Hur ser framtiden ut för våra församlingar i stort?
• Finns det en medvetenhet om den församlingsutvecklingskris som kommer, och som vi till viss del redan är inne i?
• Är viljan till förnyelse så stor att vi är beredda att ta oss an de nödvändiga förändringar som krävs för att skapa förutsättningar för nästa generation att följa kallelsen och vinna nya människor för Jesus?

Starta nytt

Behovet av att plantera nya församlingar är stort, detta bland annat med anledningen av att vi fortfarande lägger ner fler församlingar än vad som startas. Men det vore ineffektivt om vi inte också ser över behovet av att “omstarta” församlingar som minskar och tappar mark.

I sammanfattningen av rapporten står det: “Det läggs fortfarande ner fler församlingar än antalet nya som etableras. Dessutom är det fortfarande så att antalet församlingar som minskar i antal medlemmar eller tillhöriga, klart överstiger antalet församlingar som växer.” (Frikyrkoundersökningen 2020, Öyvind Tholvsen)

Reflektera över hur mycket tid, kraft och energi som går åt till att “driva kyrka” i förhållande till att fokusera på de frågor man behöver ta tag i för att nytt liv ska flöda fram.

—  Debattörerna

Detta är en signal till kristenheten i stort, men också en signal till varje församling och församlingsledning i den rörelse vi själva älskar och tillhör, pingst. Om vi ska försöka sammanfatta resultatet av undersökningen i en enda fråga skulle den lyda: Vad är vi beredda att göra för att få se en annan utveckling?

Pingst vill se förändring

I Pingst arbete Omstart möter vi församlingar som stagnerat och minskat så mycket att den egna kraften till förändring är svag.

I stället för att borra i frågor som har med det långsiktiga perspektivet att göra går kraften, energin och fokus åt till att lösa vem som inleder eller vem som tar solosången i kommande gudstjänst. Att planera och organisera det som ligger närmast är givetvis inte fel, men när det blir på bekostnad av de längre linjerna riskerar man att tappa mark.

Vår erfarenhet är också att när man söker stöd och råd av andra är det inte hjälp till förändring man i första hand fokuserar på, utan mer att hålla saker “flytande”, samtidigt som man har en förhoppning om att nya saker ska ske.

[ Så gammal är den typiska frikyrkomedlemmen ]

Någon har sagt att man bedrar sig själv om man gör samma sak om och om igen, och samtidigt förväntar sig ett annat resultat. Jesu undervisning säger oss att vetekornet behöver dö för att nytt liv ska födas fram.

Kanske att vi nu, mer än någonsin, behöver reflektera över hur mycket tid, kraft och energi som går åt till att “driva kyrka” i förhållande till att fokusera på de frågor man behöver ta tag i för att nytt liv ska flöda fram i en individ, grupp eller församling?

Vi har undersökt vår egen medlemsrapportering i pingst från 2021. Utifrån resultatet kan vi ana stora utmaningar. För det första gäller det numerären i många församlingar som inte haft tillväxt på många år, utan minskat stadigt. Rent statistiskt riskerar många församlingar att behöva läggas ned.

Statistik bevisar inte nivå av tro eller hjärtats hängivenhet, inte heller Guds möjligheter. Samtidigt vet vi att siffror inte ljuger.

—  Debattörerna

Den andra utmaningen gäller den åldersstruktur vi har i våra församlingar. Av de församlingar som rapporterade sin åldersstruktur var det cirka 20 procent av församlingarna som hade mindre än 15 procent av sina medlemmar i åldersgruppen 0–40 år. Det är inte bara små församlingar som berörs här utan även större.

Vad kan man bevisa med statistik? Statistik bevisar inte nivå av tro eller hjärtats hängivenhet, inte heller Guds möjligheter. Samtidigt vet vi att siffror inte ljuger. De säger inte allt, men tillräckligt mycket. Vår förhoppning är att den utveckling vi vill visa på skapar en krismedvetenhet i oss som individer, församlingar och rörelser. Att den leder till att vi omfamnar de nödvändiga förändringar som måste till för att bryta den negativa trend vi sett de senaste åren.

[ Det finns kyrkor som växer ]

För att vi i pingst ska vara en rörelse som aldrig slutar att växa behöver vi starta många nya församlingar i städer, förorter och samhällen, samtidigt som vi ser etablerade församlingar förnyas och vitaliseras. Det är inte antingen eller, utan både och.

I de flesta, om inte alla, frikyrkosamfund pågår arbete kring förändringsarbete och förnyelse, och från pingsts håll så vill vi vara med och stötta till omstart.

Att ta sig an förändring är många gånger obekvämt, avslöjande och fullt av utmaningar. När vi möter dessa kan det skapa rädsla, reservation, tyckande och tänkande, men det får inte hindra oss att välja en omstart. Vill vi vara frikyrkorörelser som är med och utbreder Guds rike behöver vi vara villiga till omstart i våra församlingar, både stora som små. Resultatet av detta, är vi övertygade om, blir till stor välsignelse för vårt land.

Än en gång behöver vi ställa frågan: Vad är vi beredda att göra för att få se en annan utveckling i våra frikyrkorörelser framöver?