Genuin sexuell längtan föds ur ömhet

John Sjögren efterlyser mer erotik i kyrkan. Den sensuella och passionerade kärleken har inte införlivats tillräckligt, menar han. Vi borde ha plockat upp och förfinat element från hedniska fruktbarhetsriter där Eros fick fullt uttryck. Orsaken till denna förträngning av erotiken är att vi valt Logos på bekostnad av Eros, så sammanfattar han det.

Det är knepigt med ord, eftersom de kan ha många olika betydelser, ibland motsatta. Grekiskans Eros står för kärleken till det Sanna, det Goda och det Sköna. Betydelsen skiljer sig avsevärt från vad vi i dag lägger i ordet erotik som oftast står för utlevelse av passion och sexuella drifter.

Men attraktionen till det Sanna, det Goda och det Sköna innebär aldrig att drivas av enbart drifter, flyktiga impulser eller “animalitet”. Det är att attraheras av en unik person, av det allra djupaste i en annan människa, det är längtan att tillhöra honom eller henne. Erotik i vår tid innebär mycket ofta det rakt motsatta, att använda en annan människa som objekt för sitt begär.

Så gick det också till i antikens fruktbarhetsriter där tempelprostituerade stod till förfogande för att, via sexuella riter, uppnå god skörd, fruktbara hjordar eller “gudsberusning”. Förutom att dessa människor degraderades och missbrukades förkom barnoffer. Vi är så långt borta från det ursprungliga Eros man kan komma.

Om sex reduceras till en teknik, till utlevelsen av en spänning, kretsar det kring det egna jaget.

—  Syster Sofie Hamring O.P

Eros står inte i motsättning till Logos. Logos betyder inte enbart rationalitet, utan främst avsikt, mening, mål. Kristus är Logos, inte därför att han är Guds rationalitet utan därför att han är målet för allt, hela tillvarons mening. För att urskilja vad som är sant, gott och vackert förutsätts Logos – att allt skapat är ordnat i en meningsfull helhet mot ett mål. Utan Logos skulle det bara finnas blind drift.

Sexualiteten har ett mål, Eros har ett Logos: personen, eller tydligare personernas förening och skapande av en ny unik person. Om sex reduceras till en teknik, till utlevelsen av en spänning, till att “förhöja energierna” eller hur man numera uttrycker det, kretsar det kring det egna jaget. “Jag tror på köttets lusta och på själens obotliga ensamhet”, skrev Hjalmar Söderberg. Det är ord som kan verifieras erfarenhetsmässigt. Så missar man sexualitetens mål, och det är därför det kallas synd. Synd betyder ju etymologiskt att missa målet.

[ Debattredaktör Eva Skog: Därför publicerar Dagen debattartiklar om sex ]

Kyrkan förstod från början att människan är en person, och kunde därför aldrig samtycka till fruktbarhetsriternas opersonliga sex. Det finns ett unikt band mellan sexualiteten och personen. Sex berör personens själva kärna på ett sätt som andra fysiska behov, som hunger och törst, inte gör. Den rör vid individens innersta hemlighet, som vi instinktivt döljer för andra. Det är något helt och hållet privat. Att avslöja vår sexualitet är att låta en annan människa träda in till vår innersta hemlighet.

Att ge sig hän i en sexuell handling betyder därför att överlåta sitt jag till en annan, på ett unikt vis. Av det följer att jag förslösar mitt jag om jag utlämnar min personliga hemlighet till någon utan verklig intention till överlåtelse, utan att vilja gå in i ett varaktigt förhållande.

Detta är anledningen till att det finns regler kring sexualiteten, regler som kan ses som ett skydd för personen. Det är kanske dessa regler som John Sjögren uppfattar som hämmande och begränsande.

Sensuell attraktion för dess egen skull står i stark kontrast till den helighet och frid, och varmhjärtade atmosfär, som hör till ren kärlek.

—  Syster Sofie Hamring O.P

Filosofen och teologen Dietrich von Hildebrand skriver i boken In Defense of Purity: “Sex rymmer en öm, hemlighetsfull, outsäglig förenande och intim kvalitet - precis det som är äktenskaplig kärlek. Så fort sex isoleras och eftersträvas för dess egen skull blir dessa kvaliteter diametralt motsatta.”

Hildebrand menar att djupet, allvaret och mysteriet då ersätts av upphetsning och berusning, och att den oerhörda glädje som kommer av total överlåtelse, intimitet och vördnad inför mysteriet lyser med sin frånvaro. Sensuell attraktion för dess egen skull står i stark kontrast till den helighet och frid, och varmhjärtade atmosfär, som hör till ren kärlek.

Hildebrand fortsätter: “Att träda in i en annan människas helgedom förutsätter ömhet. Ömhet är varm, godhjärtad och mild. Det är ur ömhet som den genuina sexuella längtan föds. Den äktenskapliga föreningen kan ses som ett unikt klimax av ömhet.”

[ Läs tidigare inlägg | Julia Schönning Landin: Sex bör anpassas efter kvinnans fysiologi ]

Detta är Eros – som inte har någonting med pryderi eller hämningar att göra. Och som är långt ifrån allt vad teknik heter. Än mindre är det en sublimerad “okroppslig” sexualitet. Men detta får slutligen en gift man bekräfta, som jag citerar i min bok om kroppens teologi för unga: Älska och gör det du vill:

“Sex handlar om att möta din älskade så nära och så fullt som möjligt. Visst är det något kroppsligt, men det avgörande är att ditt fokus ligger på hela personen. Om du tillåter dig att glömma kroppen kommer den ändå att vara med hela tiden. När inte kroppen står i centrum sköter den sig mer naturligt och det skapar större harmoni. […] I ett kyskt äktenskap blir mötena bättre med tiden. Gud vill ge dig en ny upplevelse varje gång, bara du ger dig in i kärleksakten med en önskan om att ge dig själv.”

[ Syster Sofie O.P: Sexualitet är djupare än tillfällig njutning ]