Sluta skicka inbetalningskort efter given minnesgåva!

När någon i vår släkt eller vänkrets fått sluta sin livsvandring är det brukligt att rekommendation nämns på riktad gåvomottagare. “Tänk gärna på ...” kan det stå i dödsannonsen, och så namnges till exempel en missions- eller biståndsorganisation som betytt mycket för den avlidne. Det kan vara behjärtansvärda gåvor, absolut.

Inte sällan brukar efter det ett fenomen uppstå. Som tack från gåvomottagaren, alltså organisationen, kommer sedan regelmässigt inbetalningskort med posten. Avsikten från gåvogivaren var nog inte att beloppet som gavs som minnesgåva skulle gå till frankering för framtida utskick.

Varför inte ringa upp en gång och ställa frågan: Får vi också fortsättningsvis kontakta dig?

—  Evert Englund

Självklart förstår jag att organisationer som drivs av gåvomedel behöver få fler gåvogivare. Men när det kommer till givare av minnesgåvor borde de tänka annorlunda: Gåvan gavs av respekt för en avliden väns önskan, inte i första hand för att just den organisationen var ens eget första val.

Ta hänsyn till detta, och för inte in givare av minnesgåvor i organisationens register med samma rutinmässighet som andra givare. Varför inte ringa upp en gång och ställa frågan: Får vi också fortsättningsvis kontakta dig?

[ Får man slänga en uttjänt bibel i soporna? ]