Första gången jag avnjöt en långfilm med min svärmor såg vi kostymdramat Elisabeth som gav en inblick i den medeltida engelska kungafamiljen. Svärmor gick i högspinn då hon kände igen miljöer i filmen som hon hade besökt och pratade livligt om intriger och släktförhållanden i kungahuset genom århundraden. Till sist hämtade hon sin bok om det engelska kungahuset medan vi andra försökte hänga med i storyn. När upplösningen i dramat var på gång lade hon ner boken och utbrast: ”Kan någon berätta vad som hänt?”
Denna händelse kan fungera som illustration på det religiösa läget i vår del av världen. De flesta lever helt utan en gemensam berättelse som tolkar livet och den bibliska berättelsen är för många helt okänd. När någon kristen förkunnare då proklamerar att Jesus har dött för våra synder undrar man vad som har hänt tidigare som gjort att denna våldsamma död var nödvändig.
I tidigare generationer fanns det mer av en gemensam berättelse att anknyta till när förkunnare skulle berätta de goda nyheterna om Jesus Kristus. Det fanns mer av en gemensam mental hårddisk av föreställningar att koppla upp sig emot. Många hade ett hum om basala uttryck som skapelse, synd, frälsning, att jul har med Jesu födelse att göra och att påskfirandet har kopplingar till Jesu död och uppståndelse.
I dag lever vi inte längre med en gemensam berättelse som tolkningsnyckel för tillvarons gåtor. Människor är bibliska analfabeter. Mose, Abraham, David och Paulus är okända figurer. Evangeliernas berättelser har fallit i glömska. De existentiella frågorna är lämnade åt individen.
Situationen kan liknas vid Israels folk efter att Josua hade dött. ”Alla i hans generation förenades med sina fäder. En ny generation kom som inte visste något om Herren och det han hade gjort för Israel” (Dom 2:10). I ett sådant läge blev kulturen för Israels folk precis som vår: Man skapar sin egen religion och sina egna värderingar.
[ Förr reste svenskar ut som missionärer - nu är Sverige missionsfältet ]
Jag har under de senaste åren läst om och pratat med missionärer som jobbar i länder som helt saknar koppling till den kristna berättelsen i Bibeln, precis som de flesta människor gör i Sverige. Jag har då insett att vi står i en missionssituation precis som dom. Hur jobbar missionärerna i denna situation? De jobbar ofta med ”storytelling” genom att återberätta bibelns stora berättelse och därmed successivt väcka liv i ord som skapelse, synd, frälsning, Jesus och församling.
Eugene Peterson tecknar i boken Christ plays in ten thousand ways vårt behov av berättelser: ”Berättelser är det mest naturliga sättet att vidga och fördjupa vår erfarenhet av verkligheten och göra oss mer delaktiga i den. Berättelser öppnar upp dimensioner av tillvaron vi tidigare inte känt till eller inte har uppmärksammat då vi blivit så familjära med tillvaron som vi uppfattar den, eller för att vi trott att de inte var inom räckhåll för oss. Berättelserna välkomnar oss då in att upptäcka dessa nya ting. Berättelser är verbala handlingar av gästvänlighet.”
Du behöver förbereda dig på att kunna återberätta den stora berättelsen med egna ord i vittnesbörd eller förkunnelse.
— Daniel Röjås
Världens vackraste berättelse handlar om Guds väldiga kärlek som söker oss, som älskar oss så mycket att Gud sänder sin son till världen. Det är en berättelse om den Gud som klev in i vår tillvaro och blev kvar. I den stora berättelsen i Bibeln framträder ett mångfacetterat persongalleri av kungar, herdar, bönder, präster, profeter och tullindrivare och deras kamp med livet och sökande efter mål och mening. Detta är den stora berättelse som inbjuder oss alla att upptäcka ett sammanhang i tillvaron genom att upptäcka vem Jesus Kristus är och hur frågorna om varifrån, varför och vart vecklar ut sig i mötet med honom.
Därför vill jag uppmuntra oss alla både förkunnare och övriga:
1. Ta tid enskilt och gemensamt att läsa dig in i den stora bibliska berättelsen. Eugene Petersons parafraserade översättning ”The Message” på svenska (Libris) kan hjälpa den vars bibelläsning har stumnat.
2. Försök att hitta kreativa vägar att förnya bibelstudiet i våra församlingar.
3. Förbered dig på att kunna återberätta den stora berättelsen med egna ord i vittnesbörd eller förkunnelse.
4. Fokusera på Jesus i ditt vittnesbörd då det är honom hela storyn pekar emot (Luk 24:27) Skildringen av Jesu gudomlighet och mänsklighet kan väcka tanken att ett förvandlat liv är inom räckhåll.
5. Be om den helige Andes kraft och hjälp att formulera ditt vittnesbörd/förkunnelse så att människor kan finna tro i vår tid (Joh 16:7-11).
Låt oss tacka Gud för den stora berättelsen om frälsning och hopp vi möter i Bibeln. Låt oss samtidigt inse att behovet är stort av att återevangelisera Sverige och be om mod, fantasi och kreativitet att återberätta den stora berättelse som kastar floder av ljus över de berättelser som är våra liv.
[ Thomas Idergard: Om vi lever som vi tror kan Sverige påkristnas ]
